Johannes kungliga porträttblogg

Under torsdagskvällens representationsmiddag sparades det inte på kungliga regalier, vare sig från herrarnas eller damernas sida. 
Mycket ceremoniel i den svenska monarkin har tagits bort, men den fina traditionen av representationsmiddagar på Slottet i Stockholm finns alltjämt kvar. Här bjuder Kungaparet – oftast ett par gånger per år - in rikets främsta företrädare för högtidligt dinnerande i Karl XI:s galleri. Innan dess välkomnades gästerna dock av kungligheterna i Vita havet. 
Bland de mindre återkommande gästerna till dylika evenemang, återfanns i kväll tennisstjärnan Robin Söderling med flickvän.
   Denna gång representerades Kungafamiljen av Kungen, Drottningen, Kronprinsessan och prins Daniel. 

Klädkoden: frack, gör att de kvinnliga gästerna förutom långklänning även kunde plocka fram sina allra finaste smycken. Drottning Silvia kunde till exempel ses bära  de ståtliga Leuchtenbergska safirerna, och såg därför ut som under det finska besöket i Stockholm 2009. Kronprinsessan å sin sida hade valt sin favorit Stråldiademet som komplement till sin majestätiska aftonklänning – ett smycke som hon senast bar på förra årets enda representationsmiddag.

Menyn var inbjudande som alltid; under torsdagskvällen bjöds det på lättrökt ankbröst med jordärtskocksallad, marulksfilé och puylinser samt pak-soi, som följdes av hängmörad oxfilé med bräckt anklever. Till dessert serverades, enligt hovet, ”chokladtvist med körsbärspannacotta och chokladsorbet”.

Faksimil: Belga pictures

April blir en händelserik månad i den brittiska kungafamiljen. Drottning Elizabeth fyller 85 - och prins William gifter sig med sin Catherine! Här en liten sammanfattning om vad som har offentliggjorts av bröllopet så här långt.

Vigseln:
Ceremonien äger rum i Westminster Abbey klockan elva på förmiddagen den 29 april, en fredag. Hit anländer bruden, liksom kronprinsessan Victoria gjorde vid sitt bröllop, i en bil.
Det blir ärkebiskopen av Canterburry, Rowan Williams, som viger paret. De övriga vigselförrättarna är John Robert Hall, Dean of Westminster och Dr Richard Chartres, Bishop of London.

Best man, brudtärna och brudnäbb:
Brudparet har valt sina respektive syskon, prins Harry och Philippa Middleton (vänster bild), till Best Man respektive brudtärna.
   Brudnäbbet består av sex barn, två pojkar och fyra flickor och är:
- Lady Louise Windsor, 7 (dotter till prins Edward, Earl av Wessex och Sophie, grevinna av Wessex. Edward är Williams farbror). Se bild till höger.
- The Honourable Margarita Armstrong-Jones, 8 (dotter till Viscountparet Linley och således barnbarn till prinsessan Margaret, drottning Elizabeths framlidna syster)
- Grace van Cutsem, 3 (dotter till prins Williams vän Hugh van Cutsem och prinsens guddotter)
- Eliza Lopes, 3 (dotter till Harry och Laura Lopes, och alltså dotterdotter till Camilla, Hertiginna av Cornwall)
- William "Billy" Lowther-Pinkerton, 10 (son till Jamie Lowther-Pinkerton, prins Williams privatsekreterare)
- Tom Pettifer, 8 (son till Charles Pettifer och gudson till prins William)

Efter vigseln:
I en vagn färdas nu brudparet i kortege som bland annat går via Whitehall och The Mall, till det slutliga målet Buckingham Palace. Här sker en lunchmottagning för paret och alla gäster, med drottning Elizabeth som värd.
På kvällen är det prins Charles tur att stå värd för en middag med efterföljande dans, också den på Buckingham Palace. Denna tillställning är privat och till för prinsparets närmsta krets.

Gäster:
Cirka 1900 gäster är bjudna till bröllopet och här återfinns, enligt det brittiska hovet, över 50 medlemmar av det engelska kungahuset, cirka 40 medlemmar från utländska kungahus (jämför med svenska kronprinsessbröllopet, då närmare 80) och över 200 representanter för regering, parlamentet och diplomatiska kåren. Vidare kan medlemmar från Catherine Middletons familj, representanter från kyrkan, hovet, generalguvernörer och förmodligen också en hel del vänner, nämnas.

Man ska ha i åtanke att det här inte är något kronprinsbröllop, eftersom prins William inte är någon direkt arvtagare till tronen (men väl tronföljare). Därför ska man heller inte bli alltför förvånad om det inte dyker upp lika många regenter som under det svenska kronprinsessbröllopet i fjol (sju - icke-regerande överhuvuden ej inräknade).
Dock kan vi nog räkna med kung Harald av Norges närvaro, då han är en i dessa sammanhang nära släkting till den brittiska kungafamiljen (syssling till drottning Elizabeth).
   Europeiska tronföljare lär nog förekomma desto mer, och från Sverige kan vi möjligtvis räkna med kronprinsessan Victoria och hennes make.

Med säkerhet vet vi att den i London bosatta grekiska kungafamiljen, som står nära det engelska kungahuset (prins Philip var ju född grekisk prins), kommer att representeras av kung Konstantin, drottning Anne-Marie och prins Pavlos. Från Serbien kommer kronprinsparet Alexander och kronprinsessan Katherine.
   Några representanter från huset Sachsen-Coburg-Gotha, samma ätt som det brittiska kungahuset de facto tillhör (emellertid lät kung George V 1917, i den då antityska stämning som rådde, benämna sin ätt "Windsor"), är dock inte bjudna.

Foto (tre första bilderna): Life.com

Efter en snöig och kall vinter, lyser nu åter vårsolen på Läckö slott, beläget på Kållandsö i Vänern. Sedan medeltiden har slottet präglats av en hel del kunglig historia.
Barockslottets historia sträcker sig egentligen betydligt längre tillbaka än 1600-talet. Det är möjligt att vi i vårt sökande efter byggnadens ursprung, får gå ända tillbaka till år 1097. Det var nämligen då som den norske kungen Magnus III Olavsson ("Magnus Barfot" kallad) i sin strävan att försvara/vidga den norska gränsen, lät bygga en borg, som skall ha varit placerad på Kållandsös nordspets: kanske på den plats som Läckö slott står i dag.
Dessvärre blev inte norrmännen långvariga på Kållandsö, eftersom en svensk krigshär under ledning av Inge den äldre, lyckades jaga bort dem och själva överta fästningen.

Två av dessa herrar kan föreställa
Magnus Barfot och Inge den Äldre,
vars maktkamp till viss del kan ha
utspelat sig där Läckö är beläget.
Den tredje mannen är den danske
kungen Erik Ejegod och bilden sägs
föreställa trekungamötet i Kungälv 1101.

Foto: Wikipedia

Vad som sedan under de följande 200 åren skedde med borgen - om nu Läckö över huvud taget var platsen för dess läge, är det ingen som vet. 1298 lät i alla fall biskopen i Skara, Brynolf Algotsson, bygga en ny försvarsanläggning på platsen, nu kallad "Lekkia", som enligt Läckö slotts hemsida "bestod av två eller tre enkla hus inom en skansmur".

Läckö förblev ett säte för lokala biskopar fram till 1528, och cirka femtio år innan dess genomfördes en stor utvidgning av byggnaden, till något som mer eller mindre påminner om dagens slott.

I samband med den så kallade reformationsriksdagen i Västerås 1527 hamnade Läckö slott i kronans händer och blev en förläning, men nyttjades faktiskt under några år av Gustav Vasa själv. Dock besökte han bara slottet två gånger under denna tid...
Därefter följde en längre period av ägare med varierande slottsförvaltnings-kompetens.

 
Vänster bild: Läckö slott som det skulle sett ut runt år 1689. Bilden är från Suecia antiqua et hodierna och tillförlitligheten är därför inte alltför hög.
Höger bild: Magnus Gabriel de la Gardie, Läckös ägare åren 1652-81.


Sin blomstringstid fick Läckö med greven Magnus Gabriel de la Gardie (1622-86), som genom arv erhöll slottet. Mellan åren 1662 och 1678, "ökade [...] personalen på Läckö slott från 83 till 222 personer", enligt Populär Historia. Detta kan kanske ses som en följd av den kraftiga utbyggnad av Läckö som skedde under 1650-talet. Det slott vi i dag kan beskåda, minner till största delen om dessa åtgärder och därför kan vi också kalla det för ett barockslott.
   De la Gardies koppling till kungahuset bestod i hustrun Maria Eufrosyne, som var kusin (på mödernet) med drottning Kristina. Den sistnämnda tros ha haft ett betydande finger med i spelet rörande äktenskapet mellan dem båda och det var ingen hemlighet att greven var en stor favorit hos henne. Detta förändrades dock 1852, då Magnus Gabriel hamnade i onåd hos drottningen och inte längre var välkommen till hennes hov. Efter Kristinas abdikation steg åter de la Gardies anseende i kungliga kretsar, mycket tack vare att den nye regenten (Karl X Gustav) var hans svåger...

Magnus Gabriel de la Gardie drabbades hårt av den av kung Karl XI genomförda reduktionen under 1680-talet, och tvingades lämna ifrån sig flertalet av sina slott, däribland Läckö.
   Efter detta dröjde det till 1810 innan slottet återigen blev en förläning. I dag förvaltas det dock av Statens Fastigheter, i samarbete med Stiftelsen Läckö Slott.

 
Övre bilden: Under våren-sommaren 2010 avlägsnades
putsen på ett av tornen, vilket gjorde att man kunde studera
murverket för första gången på mycket länge.
Tyvärr är bilden tagen med min mobiltelefon, så det är inte
möjligt att göra några djupare analyser utefter detta foto.
   Om ämnet trots allt intresserar, kan man alltid läsa
"Byggnadsarkeologisk undersökning på Läckö slott"
(Lindberg & Menander 2009).



Nedre bilden: Kronprinsessan Victoria och prins Daniel
under deras besök på Läckö slott den 22 oktober 2010.

Faksimil: SvD

Läckö slott i slutet av januari, 2011