Levande sägen i Sverige om dansk sagokung
Många är de platser i Sverige som säger sig ha anknytning till de nordiska sagokungarna. En av dessa är västgötska Skalunda, där sägnen om Odens son Skiold har blommat upp på nytt.
Skalunda socken är beläget nordväst om Lidköping, på Kålland, inte alltför långt ifrån Kållandsö och Läckö slott. Socknen har bedömts som en viktig plats under tidig medeltid och var ett av de åtta administrativa områdena i Västergötland som ingick i det så kallade Uppsala öd. Skalunda kyrka är troligen uppförd så tidigt som på 1080-talet, men det mest anmärkningsvärda kulturminnet är Skalunda hög - Västsveriges största gravhög, förmodligen från 700-talet (se vänster bild).
Vem ligger egentligen i den outgrävda Skalundahögen? Teorierna har diskuterats vida de senaste århundradena - alltifrån en lokal vikingahövding vid namn Racke, som hjältefiguren Beowulf; huvudpersonen i Beowulfkvädet, har nämnts.
Går berättelserna isär om den stora högen, finns det en mer sammansatt sägen beträffande den betydligt mindre, som ligger strax intill kyrkan (höger bild). På kartorna benämns den som "Kung Skiolms hög", och enligt en äldre tradition, som åtminstone är verifierbar fyrahundra år tillbaka i tiden, är det kung Skjold det handlar om. Fram till och med någon gång på 1700-talet nämndes även en bautasten som skall ha rests här till dennes ära, men som därefter försvann.1995 hittades i området en grovhuggen sten av en ortsbo, vilken lokalt anses röra sig om kung Skjolds sten. Riksantikvarieämbetet är tveksam till tolkningen och en återresning vid Lillhögen i Skalunda har inte tillåtits. 2010 fördes den dock till Lunnelid någon mil söderut där den uppfördes. Även en informationsskylt sattes upp, vilket gör att sägnen om kung Skjold återigen har levandegjorts.
Vem var då denne kung Skjold?
Enligt traditionen levde han på 200-talet e.Kr och var inget mindre än son till Oden. Han var bosatt på Själland där han ska ha levt med Gefion, huvudperson i Gefionmyten. Skjold räknas också som stamfader till Skjöldungarna, en dansk mytisk kungaätt (jämför Ynglingaätten i Sverige).
En sägen är alltid en sägen och ska aldrig sammanblandas med historia, även om så skett långt in på 1900-talet och fortfarande ibland sker. Det som, i mitt tycke, gör dylika lokala berättelser intressanta, är att det vittnar om ett behov hos människor att mystifiera och upphöja delar av sin omgivning. I det här fallet vet vi inte när traditionen om kung Skjolds gravsättning i Skalunda har påbörjats - det må vara för tusen eller femhundra år sedan.
Även i ett modernt samhälle som vårt, finns uppenbarligen behovet av upphöjdhet och mystik. Hur det tar sig i uttryck växlar, men utan det behovet skulle vi i dag inte ha någon monarki, för att nämna ett exempel. Sedan om det faktumet legitimerar eller problematiserar statsskicket; det är en annan diskussion.
Kungens farbror blev folkkär som 95-åring
Svensk media har i dag präglats av nyheten om greve Carl Johan Bernadottes bortgång.
Han blev 95 år.
Den äldste Bernadotten, som Carl Johan varit alltsedan kusinen Lennart gick bort för åtta år sedan, har alltid levt lite i skuggan av sina äldre syskon. Det betyder emellertid inte att han har levt ett händelselöst liv - långt ifrån.
Med giftermålet med veckotidningsjournalisten Kerstin Wijkmark 1946 förlorade han inte bara sin plats i den svenska tronföljden och sina kungliga privilegier; han fick också möjlighet att stifta närmare bekantskap med den tidens storheter, Greta Garbo inte minst.
Greven af Wisborg, som han hetat sedan 1951 på storhertiginnan Charlottes initiativ, har till skillnad från sin bror Sigvard och kusin Lennart, aldrig varit intresserad av att återfå sin prinstitel. Därför har inte heller media intresserat sig för den forne hertigen av Dalarna, men relationen med kungafamiljen har fått vara bestående goda. Kung Carl Gustafs ord om farbrodern i dag är därför inte förvånande.
"Greve Carl Johan Bernadotte var en kär och älskad familjemedlem som betydde mycket för hela familjen genom sin vänlighet och humor. Vi kommer att minnas Carl Johan som en aktad och älskvärd släkting som vi alltid värderade högt, inte minst genom den kunskap han så generöst delade med sig av om vår familjs historia."
Med anledning av kronprinsessparets bröllop 2010 fick den 93-årige greven, efter ett oerhört innehållsrikt liv, mycket välförtjänt uppmärksamhet, inte minst i TV4:s dokumentär om familjen Bernadotte och i SVT:s "Det Kungliga bröllopet", och när han fyllde 95 förra året hade han med sina distanserade och humoristiska reflektioner om sitt och sin släkts historia, blivit folkkär.
Carl Johan Bernadotte efterlämnar hustrun sedan 1988, Gunnila, samt barnen Monica och Christian och sex barnbarn.
Greve Carl Johan Bernadotte och hans Gunnila vid Kungens 65-årsfirande 2011.
Mer om Greve Carl Johan Bernadotte:
95-årsdagen 2011
94-årsdagen 2010
20-årig bröllopsdag 2008
