Ny blogg

 
Nu har jag en ny blogg där jag har utrymme att skriva om lite annat än kungligheter.
Första inlägget handlar så klart om en kunglig förlovning...
 
Läs HÄR.
 

Tack och hej för denna gång

 
 
Fem år är en ganska lagom livslängd för en blogg har jag kommit på, i alla fall är fallet så med min.
Under perioden som jag har hållit på - läskigt nog nästan en fjärdedel av mitt liv - har det hunnit hända ganska mycket i den kungliga världen, och i synnerhet i Sverige. Förlovningar, bröllop och barn här på hemmafronten hör väl till de mest minnesvärda händelserna och det har varit fantastiskt kul att få ta upp de här sakerna; ofta från en egen vinkel.
 
Intresset för monarki och kungligt i Sverige är väl i dag endast marginellt större än vad det var 2007, när jag började blogga, men framförallt finns det så oändligt mycket mer information och nyheter på nätet nu, mot vad det gjorde då. Kungliga nyheter är inte längre en bristvara och väl är det. Själv har jag inte tid att hänga med i flödet på samma sätt som förr och det känns därför rätt skönt att kunna överlåta det där åt andra, utan att känna att "det där skulle jag också skrivit om".
 
Till sist vill jag tacka alla läsare, såväl ni som synts i kommentarsfälten som er andra, som nöjt er med att bara läsa.
Av sentimentala skäl låter jag bloggen stå kvar.
 
Vi hörs alldeles säkert i framtiden!
/Johannes Öberg
 
Höjdpunkter
 
 
 
 
 
 
 
 

Komplexa drottning Fabiola still going strong

 
 
Drottning Fabiola av Belgien gör numera få offentliga framträdanden. Ett undantag är festligheterna kring nationaldagsfirandet i Belgien, vilket hon alltid bevistar. Så också i år.
Redan på fredagen, det vill säga dagen innan den belgiska Nationaldagsfirandet, dök änkan efter kung Baudouin sedan 1993, drottning Fabiola, upp på en konsert i Bryssel, vilken markerade inledningen på firandet av nationens självständighet (den 183:e i ordningen). Även på själva Nationaldagen den 21 juli var hon med tillsammans med den övriga kungafamiljen - återkommande gånger i ivrigt samspråk med Belgiens tronföljare prins Philippe och hans Mathilde, ett par som hon sägs ha en nära och varm relation till.
 
84-åriga drottning Fabiola, dotter till den fjärde markisen av Casa Riera, kallades under sin makes över 30-åriga regenttid "belgarnas moder" och åtnjöt en stor popularitet för sin lågmälda, sympatiska och självdistanserade framtoning, något hon för övrigt fortfarande gör. Men även om hon är uppskattad av den breda allmänheten, har hon varit - och är väl fortfarande i vissa kretsar - en kontroversiell representant för Belgien.
Drottningen stod exempelvis bakom - vissa säger att hon var pådrivande - sin makes beslut att under några timmar frånträda tronen för att undvika ett beslut om legalisering av aborter. Hennes kontakter med den katolska, reaktionära rörelsen Opus Dei som bland annat gjort sig kända för sitt aktiva motstånd för just aborter, preventivmedel och homosexuellas rättigheter, har väl inte heller stärkt bilden av Fabiola som en representant för det moderna, upplysta Belgien.
 
Har nu drottning Fabiola vissa kontroversiella åsikter som går stick i stäv med den belgiska allmänhetens, är det i alla fall inget som hon luftar offentligt i någon större utsträckning. Hon har under sin tid som belgisk drottning genomfört sina plikter med stort engagemang och sedan hon blev änka, har hon i hög grad givit plats åt det nya kungaparet, och drottning Paola i synnerhet.
 
Populär är hon förvisso, drottning Fabiola, men desto högre är respekten hon har från i stort sett alla och envar. Det är inget dåligt betyg, i ett land som i så hög grad, och på så många plan, präglas av politisk splittring och oenighet.
Monarkin i Belgien är en enande faktor, och där har drottning Fabiola bidragit väsentligt.
 
Faksimil: Daylife

Madeleine Kogevinas - en Bernadotte dubbelt upp

 
Madeleine, född Grevinna Bernadotte, är som kusin till såväl den norske som den belgiske kungen, en gärna sedd gäst i kungliga sammanhang. Och till skillnad från den svenske kungen, härstammar hon från båda bröderna Karl XV och Oscar II!
Madeleine Astrid Ingeborg Elsa, Grevinna Bernadotte, föddes den 8 oktober 1938 i Stockholm som första och enda dotter till prins Carl Bernadotte och hans dåvarande hustru grevinnan Elsa von Rosen, vilka gifte sig året dessförinnan (höger bild).
Fadern var född 1911 som ende son till prins Carl, hertig av Västergötland och dennes fru prinsessan Ingeborg av Danmark. Det är just dessa två - prinsparet Carl och Ingeborg - som gör Madeleine dels till Oscar II:s barnbarns barn till och dels till Karl XV:s barnbarns barnbarn. Värt att notera är att hon är den enda nu levande Bernadotten (nåja, född som Bernadotte) som härstammar från bägge dessa bröder. Den svenska kungafamiljen, kan endast lägga till Oscar II som anfader.
Ska vi fortsätta på temat namedropping, kan det nämnas att Madeleines fastrar var prinsessorna Margaretha; gift prinsessa av Danmark, Märtha; gift kronprinsessa av Norge och gudmor till vår huvudperson, samt Astrid; sedermera Belgiens drottning genom gifte.
 
Att föräldrarna skilde sig 1951, rönte naturligtvis uppmärksamhet, men var samtidigt något som tidigare hade förekommit i familjen. 1927 tog nämligen Madeleines morföräldrar Eugène och Eleonore von Rosen ut skilsmässa. Eugène gifte sig tio år senare med Metta Claësdotter Breitholtz och blev far till den nuvarande Hertiginnan d'Otrante.
 
Visserligen stod prins Carl Bernadotte i och med sitt giftermål utanför den svenska tronföljden (prinstiteln var belgisk, och tilldelad av svågern, kung Leopold III), men umgänget med de kungliga släktingarna var fortsatt goda under Madeleines uppväxttid - och är så ännu i dag. 1954 tillbringade hon sin konfirmationstid i Stora Levene tillsammans med jämnåriga prinsessan Désirée; den av Hagasessorna hon sägs stå närmast ännu i dag.
Grevinnan Madeleine Bernadotte var under slutet av 1950-talet flitigt fotograferad vid otaliga tillställningar i svenska veckotidningar - med en given plats i Stockholmssocietén, och i likhet med prinsessorna Margaretha, Birgitta och Désirée, kommenterades ofta hennes utseende i positiva ordalag.
 
Kontakten med de belgiska släktingarna var även den, trots svenskfödda drottning Astrids bortgång redan 1935, god, och det var därför få som blev förvånade när det meddelades att bröllop stundade för Madeleine och en belgisk ädling: nämligen den elva år äldre greve Charles Ullens de Schooten Whetnall. Paret gifte sig den 6 oktober 1962 i Eugeniakyrkan under närvaro av bland andra kung Olav, kronprins Harald och prinsessan Astrid av Norge, prinsessan Sibylla och prinsessan Désirée av Sverige samt prinsessan Joséphine-Charlotte av Luxemburg.
 
Madeleine och Albert bosatte sig i Bryssel där de fick fyra barn: Marie-Christine (1964), Jean Charles (1965), Astrid (1971) och Sophie (1973). Fortfarande efter giftermålet syntes Madeleine vid speciella kungliga begivenheter, såsom danska prinsessan Benediktes bröllop 1968 och svenske kung Carl Gustafs bröllop 1976.
1980 skilde sig paret Ullens de Shootens, och i november samma år gifte Madeleine om sig i Grekland med Nicolaos "Nicos" Kogevinas (född 1918). Redan tre år dessförinnan föddes parets dotter, Désirée (1977). Nicos hade dessutom en son, Linos, från sitt första äktenskap.
 
Paret Kogevinas flyttade sedermera till Genève i Schweiz, där Madeleine ännu i dag lever. 1996 fick hon sitt första barnbarn och det senaste tillskottet föddes så sent som 2010.
Änka blev hon 2006, samma år som hennes förste make gick bort.
 
Trots avståndet från Norden, bevistar Madeleine Kogevinas alltjämnt evenemang här - hon är god väninna till grevinnan Marianne Bernadotte, Sigvards änka, och kom också tillsammans med henne när kron-prinsessan Victoria gifte sig 2010. När Mariannes konstnärsfond firade trettio år i juni 2012 var Madeleine naturligtvis på plats, med sin ett år yngre moster hertiginnan Christina d'Otrante vid sin sida (höger bild).
Med sin fars änka Kristine är relationen också god, de syntes bland annat i varandras sällskap, i glatt samspråk, under kung Haralds 70-årsfirande 2007. Så inte är det speciellt överraskande om Madeleine snart åter ses i Skandinavien - kontakterna här har hon verkligen bibehållt.
 
Foto: Johannes, Svenskt Pressfoto, Nordisk Pressfoto

Drottning Sonja av Norge 75 år

 

Hon är den norskfödda handlardottern som tvingades vänta i nio år på att gifta sig och som nu är Norges drottning sedan 21 år. I dag fyller drottning Sonja 75 år.

Så tidigt som 1959 inledde den 22-åriga Sonja Haraldsen och den dåvarande kronprins Harald av Norge en kärleksrelation. Det dröjde inte länge innan det stod klart att de hade för avsikt att gifta sig med varandra. Reaktionerna från hovet var långt ifrån positiva; kung Olav befarade att monarkin skulle ta skada av att en borgerligt född kvinna – och därtill norsk, gifte in sig i kungafamiljen. Därför dröjde det ända till i mars 1968 innan Kungen kunde ge sin tillåtelse till ett äktenskap paret emellan. Tiden dessförinnan var alltså långt ifrån komplikationsfri – såväl kung Harald som drottning Sonja har antytt att de flera gånger tvivlade på att de någonsin skulle få gifta sig.

 

Även efter bröllopet, vilket ägde rum den 29 augusti 1968 i Oslo domkyrka, var vägen till ett accepterande från hovets sida lång. Sonja har själv, vid ett flertal tillfällen, berättat om svårigheterna att få sin röst hörd i ett så mansdominerat hov som faktiskt var fallet under hennes tid som kronprinsessa. Stödet från den norska allmänheten var emellertid betydligt större. ”Vi förväntade oss mycket mer bråk” sa kung Harald långt senare.

 

I samband med hennes makes trontillträde 1991, var det många norrmän som fick uppfattningen att de kom kungaparet närmare. Drottning Sonja utmärkte sig alltmer genom sitt genuina intresse för friluftsliv och kultur. När hon i början av 2000-talet tog initiativ till de omfattande renoveringarna på Slottet i Oslo, mottogs hon av en viss kritik från allmänheten, men så här i efterhand har det kunnat konstateras att en upprustning var nödvändig.

 

Sonja föddes i Oslo den 4 juli 1937 som yngsta barnet i en syskonskara på tre. Föräldrar var konfektions-handlaren Carl August Haraldsen och dennes hustru Dagny (född Ulrichsen).

Efter de obligatoriska studierna gick hon ett år på yrkesskola i Oslo och läste sedan en tid i Schweiz. Efter studentexamen studerade hon franska och engelska vid Universitetet i Oslo och påbörjade dessutom en kurs i konsthistoria innan förlovningen: något hon tog upp igen senare i livet.

 

Drottningen är verkligen en central person i den norska kungafamiljen – med de två barnen prinsessan Märtha Louise och kronprins Haakon samt de fem barnbarnen garanteras hon i dag en gedigen uppvaktning. Uppvaktad har hon förresten redan blivit – förutom det officiella firandet i maj, kunde ett partytält ses på Kungaparets sommarbostad på Bygdö i lördags (med god vilja och starka ögon kan det skymtas på bilden till höger).

 

Foto: Sølve Sundsbø / Det kongelige hoff, Johannes


Marianne Bernadottes fond firade kungligt




På torsdagskvällen firades 30-årsjubileet av Marianne och Sigvard Bernadottes Konstnärsfond på Grand Hotel i Stockholm, under närvaro av kungligheter och andra celebriteter.
I sin bok "Glimtar och scener" skriver Marianne, som själv har en bakgrund som aktris på Dramaten, själv hur allt började:

"1982 fyllde Sigvard 75 år. När vänner och bekanta ringde och frågade vad han önskade sig, kunde jag inte först tänka ut vad som skulle göra den här dagen riktigt meningsfylld. Jag grunnade på något bestående och då föddes tanken på en fond för unga konstnärer. Jag frågade våra nära förtrogna vad de tyckte om min idé. Den vann positivt gehör och ett upprop skickades ut underskrivet av bl.a kulturpersonligheter och representanter för de sköna konsterna. Syftet var alltså att få ett startkapital, varav i framtiden räntorna årligen skulle delas ut i form av stipendier."

Så blev det också - det första stipendiet à 5000 kronor delades 1983 ut i vapenhuset på Riddarhuset - och nu firar fonden alltså 30-årsjubileum. Och vilket jubileum sen! Gäster som kejsarinnan Farah av Iran, änkedrottning Noor av Jordanien (bilden), hertigparet av Bragança och prins Carl Philip av Sverige (sistnämnde, som är beskyddare för fonden, agerade även prisutdelare tillsammans med Noor och Farah), gav evenemanget extra kunglig glans. Huvudpersonen Marianne Bernadotte, snart 88 år, bidrog även hon i detta avseende.

Den sista kejsarinnan av Iran; Farah, var nog tillsammans med drottning Noor den av de kungliga som var mest tillmötesgående mot pressen. Länge poserade hon framför de frekventa kamerablixtarna och för de lite äldre i den lilla församlade åskådarskaran, var det säkert en upplevelse att se den person som prytt så många veckotidningar med sitt ansikte under framförallt 1960-och 70-talet.
Prinsessan Christina fru Magnuson var dock inte lika glad i att fotograferas denna kväll, utan rusade hastigt förbi pressfållan. Dessförinnan samtalade hon emellertid glatt med gäster och festfixaren Hans Hjelmqvist.

Marianne Bernadotte presenterade även en - enligt egen utsago - av sina bästa väninnor för de församlade journalisterna. Dennas namn är Gersende och bär titeln Hertiginna av Orléans. Hon är född 1942 som dotter till den sjunde hertigen av Sabran-Pontèves och är sedan 1969 gift med Prins Jacques, Hertig av Orléans (son till den förre Greven av Paris). Okänd för de flesta i Sverige men väl värd att notera.

2012 års konstnärliga stipendiater var Behnaz Aram (designer), Kristoffer Zetterstrand (konstnär), Nina Zanjani (skådespelerska), Paulina Pfeiffer (sopran) och Yinjia Gong (tenor).
Uppträdde under kvällen gjorde bland annat Tommy Körberg och schlagervinnaren Loreen.




Skådespelerskan Lena Endre.


Christina, Hertiginna d'Otrante och Madeleine Kogevinas. Madeleine är dotter till prins Carl Bernadotte (1911-2003).


Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M).


Carola Häggqvist.


Näringsminister och partiledare Annie Lööf (C)


Hertigparet av Bragança: Duarte Pio och Isabel.


Barbro "Lill-Babs" Svensson.


Gersende, Hertiginna av Orléans och Marianne Bernadotte.


Paul-Philippe Hohenzollern med hustru Lia. Paul-Philippe (även känd som Paul Lambrino) är sonson till kung Carol II av Rumänien och säger sig vara den rätmätiga arvingen till den rumänska tronen, i det fall monarkin skulle återupprättas i landet. I dag är det Pauls farbror, prins Michael, som är överhuvud för det Kungliga huset.


Teresa Lundahl och Prins Lakshyaraj Singh av Mewar.


Kejsarinnan Farah av Iran.


Prins Lekia av Albanien med flickvännen Elia.


Prinsessan Christina fru Magnuson med make Tord.


Änkedrottning Noor av Jordanien anländer.


Drottning Noor hälsas välkommen av Marianne Bernadotte...


...och poserar för kamerorna.


Prins Carl Philip anlände sist av alla gäster och togs även han emot av Marianne Bernadotte.


Prins Carl Philip och Marianne Bernadotte.


Levande sägen i Sverige om dansk sagokung


Många är de platser i Sverige som säger sig ha anknytning till de nordiska sagokungarna. En av dessa är västgötska Skalunda, där sägnen om Odens son Skiold har blommat upp på nytt.

Skalunda socken är beläget nordväst om Lidköping, på Kålland, inte alltför långt ifrån Kållandsö och Läckö slott. Socknen har bedömts som en viktig plats under tidig medeltid och var ett av de åtta administrativa områdena i Västergötland som ingick i det så kallade Uppsala öd.
Skalunda kyrka är troligen uppförd så tidigt som på 1080-talet, men det mest anmärkningsvärda kulturminnet är Skalunda hög - Västsveriges största gravhög, förmodligen från 700-talet (se vänster bild).

Vem ligger egentligen i den outgrävda Skalundahögen? Teorierna har diskuterats vida de senaste århundradena - alltifrån en lokal vikingahövding vid namn Racke, som hjältefiguren Beowulf; huvudpersonen i Beowulfkvädet, har nämnts.

Går berättelserna isär om den stora högen, finns det en mer sammansatt sägen beträffande den betydligt mindre, som ligger strax intill kyrkan (höger bild). På kartorna benämns den som "Kung Skiolms hög", och enligt en äldre tradition, som åtminstone är verifierbar fyrahundra år tillbaka i tiden, är det kung Skjold det handlar om. Fram till och med någon gång på 1700-talet nämndes även en bautasten som skall ha rests här till dennes ära, men som därefter försvann.

1995 hittades i området en grovhuggen sten av en ortsbo, vilken lokalt anses röra sig om kung Skjolds sten. Riksantikvarieämbetet är tveksam till tolkningen och en återresning vid Lillhögen i Skalunda har inte tillåtits. 2010 fördes den dock till Lunnelid någon mil söderut där den uppfördes. Även en informationsskylt sattes upp, vilket gör att sägnen om kung Skjold återigen har levandegjorts.

Vem var då denne kung Skjold?
Enligt traditionen levde han på 200-talet e.Kr och var inget mindre än son till Oden. Han var bosatt på Själland där han ska ha levt med Gefion, huvudperson i Gefionmyten. Skjold räknas också som stamfader till Skjöldungarna, en dansk mytisk kungaätt (jämför Ynglingaätten i Sverige).

En sägen är alltid en sägen och ska aldrig sammanblandas med historia, även om så skett långt in på 1900-talet och fortfarande ibland sker. Det som, i mitt tycke, gör dylika lokala berättelser intressanta, är att det vittnar om ett behov hos människor att mystifiera och upphöja delar av sin omgivning. I det här fallet vet vi inte när traditionen om kung Skjolds gravsättning i Skalunda har påbörjats - det må vara för tusen eller femhundra år sedan.

Även i ett modernt samhälle som vårt, finns uppenbarligen behovet av upphöjdhet och mystik. Hur det tar sig i uttryck växlar, men utan det behovet skulle vi i dag inte ha någon monarki, för att nämna ett exempel. Sedan om det faktumet legitimerar eller problematiserar statsskicket; det är en annan diskussion.

Kungens farbror blev folkkär som 95-åring


Svensk media har i dag präglats av nyheten om greve Carl Johan Bernadottes bortgång.

Det sista barnbarnsbarnet till drottning Victoria och den yngste sonen till "gamle kungen" Gustaf VI Adolf och dennes första hustru, kronprinsessan Margareta - Carl Johan Bernadotte, Greve af Wisborg - avled i går lördag "lugnt och fridfullt i kretsen av sin närmaste familj" som det står att läsa på hovets hemsida, på Ängelholms sjukhus.
Han blev 95 år.

Den äldste Bernadotten, som Carl Johan varit alltsedan kusinen Lennart gick bort för åtta år sedan, har alltid levt lite i skuggan av sina äldre syskon. Det betyder emellertid inte att han har levt ett händelselöst liv - långt ifrån.
Med giftermålet med veckotidningsjournalisten Kerstin Wijkmark 1946 förlorade han inte bara sin plats i den svenska tronföljden och sina kungliga privilegier; han fick också möjlighet att stifta närmare bekantskap med den tidens storheter, Greta Garbo inte minst.

Greven af Wisborg, som han hetat sedan 1951 på storhertiginnan Charlottes initiativ, har till skillnad från sin bror Sigvard och kusin Lennart, aldrig varit intresserad av att återfå sin prinstitel. Därför har inte heller media intresserat sig för den forne hertigen av Dalarna, men relationen med kungafamiljen har fått vara bestående goda. Kung Carl Gustafs ord om farbrodern i dag är därför inte förvånande.
"Greve Carl Johan Bernadotte var en kär och älskad familjemedlem som betydde mycket för hela familjen genom sin vänlighet och humor. Vi kommer att minnas Carl Johan som en aktad och älskvärd släkting som vi alltid värderade högt, inte minst genom den kunskap han så generöst delade med sig av om vår familjs historia."

Med anledning av kronprinsessparets bröllop 2010 fick den 93-årige greven, efter ett oerhört innehållsrikt liv, mycket välförtjänt uppmärksamhet, inte minst i TV4:s dokumentär om familjen Bernadotte och i SVT:s "Det Kungliga bröllopet", och när han fyllde 95 förra året hade han med sina distanserade och humoristiska reflektioner om sitt och sin släkts historia, blivit folkkär.

Carl Johan Bernadotte efterlämnar hustrun sedan 1988, Gunnila, samt barnen Monica och Christian och sex barnbarn.


Greve Carl Johan Bernadotte och hans Gunnila vid Kungens 65-årsfirande 2011.

Mer om Greve Carl Johan Bernadotte:

95-årsdagen 2011

94-årsdagen 2010

20-årig bröllopsdag 2008

Prinsessan Estelle och hertiginnedömet



Prins Magnus (Vasa), Kung Oscar II och prinsessan Estelle.
Foto: Wikipedia, okänt och Kungahuset.se
Östergötland är ett landskap med kungliga anor och prinsessan Estelle är verkligen inte den första som förlänats landskapet. Här är Sveriges fem hertigar - och en hertiginna - över Östergötland, genom historien.

Hertig Magnus (Vasa) 1542-95
Magnus, Gustav I:s (Vasa) tredje son, utnämndes tretton år gammal, 1555, till hertig av Östergötland och Dalsland samt till ett antal härader i södra Sverige. Men det var i Östergötland, eller närmare bestämt på Vadstena slott i Vadstena och på Kungsbro gård i Motala, som han tillbringade mest tid. Slottet i "Vassna" byggdes faktiskt om till den form den har för just hertig Magnus, efter att tidigare ha varit en fästning.
   Kort efter sin fars död drabbades Johan av en sinnessjukdom som gjorde honom inkapabel till att sköta sina hertigdömen - de fungerade vid den här tiden som små furstendömen - och det blev brodern Johan som fick det egentliga ansvaret.
  Hertig Magnus avled 1595, 51 år gammal, på Kungsbro. 

Hertig Johan (Vasa) 1589-1618
Vid farbrodern Magnus död blev det brorsonen Johan som fick överta Östergötland som sitt hertigdöme. Denne var son till Johan III och halvbror till kung Sigismund.
Även hertig Johan tillbringade perioder av sitt liv på Vadstena slott och kom att betyda mycket för landskapet, inte minst är han en förgrundsfigur i Norrköpings tidiga historia. Tillsammans med sin hustru och tillika kusin (Karl IX:s dotter) Maria Elisabet, som alltså blev Östergötlands första hertiginna, stod de bakom landets första häxjakt, som också tog plats just i detta landskap. Äktenskapet beskrivs dock som olyckligt, och som en bidragande orsak till detta, sägs hertiginnans sinnessjukdom vara. Hon dog endast 22 år gammal i augusti 1618, efter sex års äktenskap. Hertig Johan dog i mars samma år, då han var 28 år. Paret, som inte fick några barn, ligger begravda i Linköpings domkyrka i, just det, Östergötland.

Hertig Fredrik Adolf (Holstein-Gottorp) 1750-1803
Prins Fredrik Adolf var tredje sonen till kung Adolf Fredrik och dennes gemål Lovisa Ulrika, och således bror till Gustav III och Karl XIII.
1772 deltog han i den statskupp som ledde till att broderns makt stärktes, och som tack erhöll han Östergötland som hertigdöme. Han är för övrigt den förste svenske titulärhertigen av Östergötland, då han inte hade någon egentlig makt över det geografiska området.
   Fredrik Adolf var visserligen fältmarskalk, men ägnade största delen av sin tid åt nöjen och kärleksaffärer och lär ha friat till ett flertal kvinnor - däribland Axel von Fersens syster - dessvärre (?) utan resultat.
Då han hade en vacklande hälsa (redan som barn beskrevs han som "klen") tillbringade han sina sista år i Frankrike, där han även avled i december 1803, 53 år gammal.

Hertig Oscar (Bernadotte) 1829-1907
Var Fredrik Adolf den förste titulärhertigen av Östergötland, var prins Oscar Fredrik - tredje äldste son till kung Oscar I och hans Josefina av Leuchtenberg - den förste att tilldelas hertigdömet vid sin födsel.
Men det är inte som hertig av Östergötland han gjort sig mest känd, utan som Kung av Sverige, under regentnamnet Oscar II. Gift var han med Sophia av Nassau och hade fyra söner - Gustav (V), Oscar, Carl och Eugen. Han är morfars farfars farfar till prinsessan Estelle.



Hertig Carl (Bernadotte) 1911-2003
Oscar II:s sonson blev näste hertig av Östergötland och han är på åtminstone ett sätt kopplad till landskapet. Som son till prins Carl och prinsessan Ingeborg tillbringade han barndomens somrar på Fridhem och det myntades ett begrepp, "prinsessorna på Fridhem", syftande på prinsens tre systrar, föregångare till 1930-talets Hagasessor.
   1937 gifte sig prins Carl borgerligt och förlorade inte bara arvsrätten till den svenska tronen, utan också sin prins- och hertigtitel (hans svåger, kung Leopold, gav honom dock titeln prins Bernadotte).
Med första hustrun Elsa von Rosen fick han dottern Madeleine (i dag gift Kogevinas). Han gifte dock om sig ytterligare två gånger, med Ann Larsson (i pressen spefullt kallad "prinsessan Larsson") och med Kristine Rivelsrud, som 2003 blev änka.

Hertiginnan Estelle (Bernadotte) Född 2012
Som ett väldigt nytt tillskott i den kungliga familjen - dotter till kronprinsessan Victoria och prins Daniel - har inte prinsessan Estelle hunnit göra något djupare intryck i sitt hertiginnelandskap ännu. Det kan trots detta konstateras att hon är den första hertiginnan i sig själv (det vill säga inte genom giftermål) av Östergötland och, om allt går vägen, den andra drottningen av Sverige som är hertiginna i sig själv (den första blir ju så klart kronprinsessan Victoria, som har hertiginnedömet Västergötland).
- Jag är övertygad om att Hertiginnan kommer göra sitt yttersta men det tar lite tid, så vi får vänta på det, sa morfar Kungen dagen efter födseln. 

Foto: Kungahuset.se


Estelle Bernadotte - Prinsessans föregångare


Det har varit mycket snack om den nyfödda tronföljerskans namn under dagen. Men visst finns det en tidigare Bernadotte med namnet Estelle - Folke Bernadottes fru.
Estelle Manville var född 1904 i Pleasantville i New York som dotter till den förmögne Hiram Edward Manville. Familjen ska på 1920-talet ha varit en av USA:s rikaste (Manville kallades "asbestkungen"), med mycket inflytelserika kontakter.
Estelle blev tidigt en gärna sedd gäst i såväl den amerikanska, som i den europeiska societeten. Hon kom inte bara från en ryktbar familj, hon var även omtalad för sin skönhet.

Hösten 1928 befann sig den 24-åriga miss Manville på Franska rivieran där hon mötte den svenske kungen Gustaf V. Denne presenterade henne för sin brorsson, den 33-årige greven Folke Bernadotte, som uppenbarligen blev förtjust. Efter bara två veckors bekantskap friade han och kommenterade det i amerkanska medier: "Den som vill ha förenta staternas bästa flicka, måste vara rask i vändningarna".

Förlovningen omskrevs flitigt i amerikansk press och det skrevs bland annat att hon var en ättling till Geoffrey de Magnavil, som levde på 1000-talet och var kompanjon till William the Conqueror 1066.
   Bröllopet i New York City i december 1928 väckte stor uppmärksamhet och benämndes som "årets societetsbröllop". Såväl prins Gustaf Adolf (farfars far till den nyfödda prinsessan Estelle) som yngre brodern prins Sigvard var på plats som best man respektive marskalk, vilket naturligtvis bidrog till extra kunglig glans över tillställningen. Så här skriver den sistnämnde i sina memoarer: "Manvilles lantställe Hi-Esmaro, där bröllopet skulle äga rum, låg på Long Island ungefär en timmes bilfärd från New York. Det var ett stort, magnifikt ställe med en enorm park, som faktiskt påminde om morfars Bagshot. Vigseln ägde rum i den lilla landskyrkan i närheten".
I samband med bröllopsfirandet bjöd president Calvin Coolidge på lunch i Vita huset.

Även sedan greveparet flyttat till Stockholm behöll man kontakten med USA och otaliga mottagningar för betydelsefulla amerikaner hölls i parets hem på Djurgården.

Paret fick fyra söner: Gustaf, Folke, Fredrik och Bertil, av vilka Folke och Bertil ännu är i livet.

Grevinnans make var med anledning av sitt arbete som chef för prins Gustaf Adolfs hovstat, Röda korset-ordförande och senare FN-medlare, ofta frånvarande. Estelle hade dock inga problem med att sysselsätta sig - hon hade ett stort kontaktnät och var en omtyckt värdinna. Några goda väninnor var prinsessan Sibylla och drottning Ingrid av Danmark - och ännu i dag är relationen familjerna emellan mycket goda.

Efter att Folke Bernadotte mördats 1948, engagerade sig änkan aktivt i olika organisationer. Till exempel var hon styrelseledamot i Folke Bernadottes Minnesfond (ordförande 1961-73) och chef för Sveriges flickors scoutförbund. 1957 blev hon ordförande i Flickscouternas världsförbund.
Gärna sedd vid rojala tillställningar, det var hon alltjämt under resten av sitt liv.

1984 avled Estelle, sedan 1973 omgift Ekstrand, 79 år gammal.

Foto: Knud Skotte, Å&Å


Det blev en Estelle Silvia Ewa Mary


Hennes Kunglig Höghet Prinsessan Estelle, Hertiginna av Östergötland. Det blir arvprinsessans nya titel. Det berättade den nyblivne morfadern, kung Carl Gustaf precis.
Dagen har verkligen varit full av högtidliga ceremonier. Statsministern, talmannen, riksmarskalken och överhovmästarinnan har bevittnat den nya tronföljerskan och nyligen ägde en konselj rum, där Kungen informerade regeringen om barnets namn och titel. Även prins Carl Philip var med.
- Som pappa och som nybliven morfar tycker man det är spännande och väldigt stort. Alla i familjen har sett fram emot det under en väldigt lång tid. Vi och framförallt kronprinsessparet är kolossalt glada och lyckliga.

Han berättade om att familjen varit och besökt den nya lilla kronprinsessfamiljen igår.

Tronföljarens morfar kallade sitt barnbarn för "Hertiginnan".  Vad gällde hertiginnelandskapet "har vi kommit överens om det i familjen. Det blir Östergötland som vi har besökt många gånger och sätter stort värde på."
- Jag är övertygad om att hertiginnan kommer göra sitt yttersta men det tar lite tid, så vi får vänta på det, sade han.

Östergötland är verkligen ett kungligt landskap och inte undra på det, mycket av Sveriges tidiga historia har tagit plats just här. Den senaste hertiginnan av Östergötland var Sophia av Nassau, gift med kung Oscar I som hade tilldelats landskapet vid sin födsel. Men den senaste hertigen var faktiskt prins Carl jr, son till Gustaf V:s näst yngste bror. När han gifte sig borgerligt 1937 med Elsa von Rosen, förlorade han emellertid hertigdömet. Prins Carl Bernadotte, som han sedan titulerades, avled 2003. 

- Sen kommer vi till Hertiginnans namn och det måste jag säga att det är roligt att så många kommer med idéer om Hertiginnans namn.
- Hon ska heta Estelle Silvia ("förstås") Ewa Mary.

Estelle, som är prinsessans tilltalsnamn, är måhända ett väldigt oväntat val, men när man tänker efter verkar det ganska logiskt. Estelle Manville var gift med den mest kände Bernadotten i världen, diplomaten Folke Bernadotte, som också var kung Carl Gustafs gudfar. Han gjorde sig väl mest känd som ledare för de räddningsauktioner för de "Vita Bussarna" 1943-44, där man lyckades rädda en mängd människor från koncentrationslägren. Folke mördades 1948 under ett uppdrag i Palestina som medlare. Hans änka levde till 1984. Dagens kungafamilj står fortfarande Folkes familj nära.

Silvia heter arvprinsessan efter sin mormor såklart, och Ewa efter farmor. Mary är troligen efter Danmarks kronprinsessa.

Kungen avslutade med att önska att Kronprinsessparet skulle få lugn och ro.

- Hon är en avbild av Kronprinsessan som liten, berättade överhovmästarinnan Alice Trolle-Wachtmeister under en presskonferens precis.
- Vi fick uppleva ceremonier som vi knappt visste fanns, sade statsminister Fredrik Reinfeldt.

Foto: Kungliga hovstaterna
Faksimil: SvD

Svenska arvprinsessans släktträd


Den nya prinsessans släkt är en salig blandning av kungar, drottningar, prinsar, prinsessor, torpare och snickare...

Pappas sida

 Vänster bild: Pappa - Prins Daniel

Nedre bilden: Prinsessans farföräldrar,
Olle och Ewa Westling




Mammas sida

 
Vänster bild: Mamma - Kronprinsessan Victoria
Höger bild: Morföräldrarna - Sveriges kungapar


Det blev en prinsessa


 
Kronprinsessparet har i morse klockan 04.26 fått en dotter.
I dag står det på hovets hemsida: "Riksmarskalksämbetet har glädjen att meddela att H.K.H. Kronprinsessan Victoria torsdagen den 23 februari 2012 klockan 04.26 nedkom med en dotter. Såväl moder som barn mår bra."
Barnet får omgående plats nummer två i tronföljdsordningen, efter sin mor och putter därmed ned sin morbror prins Carl Philip och moster prinsessan Madeleine, ett snäpp.
Det är minst sagt ett historiskt ögonblick i Sverige, med två kvinnor som är direkt tronföljare. Vill det sig väl kommer vi alltså få två drottningar i rad - något som hittills nästan enbart varit reserverat för Nederländerna.

Barnet är 51 cm lång och väger 3280 gram.

I morse mötte prins Daniel pressen.
- Mina känslor är lite "all over the place", sade han och återkom flera gånger med en hänvisning till den kommuniké som ska ske. Där kommer Kungen, den blivande morfadern, informera regeringen om barnets titel, namn och hertiginnedöme. Den hålls i morgon.
- Det var väldigt nervöst. Det är alltid förenat med vissa risker att föda barn, men det gick bra.
- Kronprinsessan mår strålande! sade den blivande pappan.
- Som ni alla förstår har vi ett väldigt stort behov att bara vara vår lilla familj nu, sa Daniel och frågade pressen om "ni är väl med på det?"

I morgon sker även en tacksägelsegudstjänst, en Te Deum, i Slottskyrkan. Också vittnesbekräftelsen äger rum i morgon, där Talman, Riksmarskalk och Överhovmästarinna kommer att få se den nya prinsessan.

Till Aftonbladet säger prins Carl Philip och hans flickvän Sofia Hellqvist att "vi är överlyckliga för deras skull och önskar Victoria och Daniel stort grattis och den lilla dottern välkommen."
Det kan ju naturligtvis tyckas det är ganska sensationellt att prinsen uttalar sig tillsammans med sin flickvän, som han inte ens är förlovad med ännu, men än mer intressant är att det är en före detta Kronprins, från och med i dag trea i tronföljdsordningen, som uttalar sig.

Det nyfödda barnet är totalt den andra prinsessan någonsin i Sverige, som med födseln får en egen hertiginnetitel (avslöjas i morgon). Detta är möjligt för kvinnor efter successionsändringen 1980 och innebär att prinsessan Madeleine är den första prinsessan som fick en hertiginnetitel i samband med sin födsel. Kronprinsessan Victoria blev hertiginna av Västergötland 1980, då hon var två år.

Nu, och i en dag framöver, är naturligtvis spekulationerna om barnets namn som intensivast och Ebba von Sydow till exempel, tror på en Alice eller Kristina. Personligen slår jag lite försiktigt ett slag för ett redan befintligt drottningnamn - så Kristina är ett utmärkt förslag, tycker jag.
Prinsessan kommer, om allt går som det skall, bli den femte svenska kvinnliga regenten.

Klockan 12 i dag skjuts det salut vid Skeppsholmen i Stockholm. Det kommer vara 2x21 skott, med en minuts mellanrum.

Svenska tronföljden

"Successionsrätt till Sveriges tron tillkommer manliga och kvinnliga efterkommande till kronprins Johan Baptist Julii, sedermera Konung Karl XIV Johans, avkomling i rätt nedstigande led, Konung Carl XVI Gustaf. Äldre syskon och äldre syskons efterkommande ha därvid företräde framför yngre syskon och yngre syskons efterkommande". Det är ett citat från Successionsordningen 1§.
Så här ser därför den svenska tronföljden ut:

1. H.K.H Kronprinsessan Victoria, Hertiginna av Västergötland
2. H.K.H Prinsessan ??, Hertiginna av ??
3. H.K.H Prins Carl Philip, Hertig av Värmland
4. H.K.H Prinsessan Madeleine, Hertiginna av Hälsingland och Gästrikland

Foto: Johannes
Faksimil: SVT


Hovet: "Det är dags"


Enligt Aftonbladet anlände en silvergrå Mercedes utanför Karolinska sjukhuset för en stund sedan.
Hovets informationschef Bertil Tennert uppger för samma tidning att födseln är nära förestående: "Jag kan bekräfta att det är dags".
Han berättar att prins Daniel är med, men inte Kungaparet.
- Allt är normalt. Inget är onormalt, säger Tennert till TT.
Kronprinsessan kom vid 01-tiden in på Karolinska i en av hovets personbilar, från Haga slott.
- Vi har haft hög beredskap för detta, berättar Bertil Tennert vidare för TT.
Undra på det förresten, det här är ju första gången sedan 30 år som Sverige får uppleva en kunglig födsel.

Efter månader av spekulationer om huruvida de blivande föräldrarna förskjutit det officiella nedkomstdatumet, kan det nu konstateras att det som Kronprinsessan sade i början av månaden, stämde.
- Den kan komma nu. Den kan komma senare.
Ett smart svar som gav utrymme för Kronprinsessparet att få vara förhållandevis ifred från pressen. Tills nu.

Kronprinsessparets sista gemensamma uppdrag skedde i tisdags, då de närvarade på en avskedslunch för Finlands avgående president Tarja Halonen.

Dick Harrisson om Gustaf V och Hitler


För dem som anser att jag försöker "vifta bort kungahusets nazistiska förflutna" (med anledning av detta inlägg, antar jag), kan jag tipsa om en, för en gångs skull, relevant artikel kring samma tema.
Det är historikern Dick Harrisson som i sin blogg beskriver kung Gustaf V:s komplexa förhållningssätt till Adolf Hitler och nazismen. Det är naturligtvis inget nytt som kommer fram, men likväl är ämnet intressant och angeläget.
Å ena sidan försökte den svenske kungen lindra Tysklands judepolitik (och var övertygad om att han lyckades med det), och å andra sidan var han överlag positiv till hur nazisterna styrde Tyskland.

Läs artikeln här.

Bloggtoppen.se Underhållning bloggar BlogRankers.com Nöje och Underhållning
widget från Blogipedia
bloggar bloggping
RSS 2.0