Johannes kungliga porträttblogg

På torsdagskvällen firades 30-årsjubileet av Marianne och Sigvard Bernadottes Konstnärsfond på Grand Hotel i Stockholm, under närvaro av kungligheter och andra celebriteter.
I sin bok "Glimtar och scener" skriver Marianne, som själv har en bakgrund som aktris på Dramaten, själv hur allt började:

"1982 fyllde Sigvard 75 år. När vänner och bekanta ringde och frågade vad han önskade sig, kunde jag inte först tänka ut vad som skulle göra den här dagen riktigt meningsfylld. Jag grunnade på något bestående och då föddes tanken på en fond för unga konstnärer. Jag frågade våra nära förtrogna vad de tyckte om min idé. Den vann positivt gehör och ett upprop skickades ut underskrivet av bl.a kulturpersonligheter och representanter för de sköna konsterna. Syftet var alltså att få ett startkapital, varav i framtiden räntorna årligen skulle delas ut i form av stipendier."

Så blev det också - det första stipendiet à 5000 kronor delades 1983 ut i vapenhuset på Riddarhuset - och nu firar fonden alltså 30-årsjubileum. Och vilket jubileum sen! Gäster som kejsarinnan Farah av Iran, änkedrottning Noor av Jordanien (bilden), hertigparet av Bragança och prins Carl Philip av Sverige (sistnämnde, som är beskyddare för fonden, agerade även prisutdelare tillsammans med Noor och Farah), gav evenemanget extra kunglig glans. Huvudpersonen Marianne Bernadotte, snart 88 år, bidrog även hon i detta avseende.

Den sista kejsarinnan av Iran; Farah, var nog tillsammans med drottning Noor den av de kungliga som var mest tillmötesgående mot pressen. Länge poserade hon framför de frekventa kamerablixtarna och för de lite äldre i den lilla församlade åskådarskaran, var det säkert en upplevelse att se den person som prytt så många veckotidningar med sitt ansikte under framförallt 1960-och 70-talet.
Prinsessan Christina fru Magnuson var dock inte lika glad i att fotograferas denna kväll, utan rusade hastigt förbi pressfållan. Dessförinnan samtalade hon emellertid glatt med gäster och festfixaren Hans Hjelmqvist.

Marianne Bernadotte presenterade även en - enligt egen utsago - av sina bästa väninnor för de församlade journalisterna. Dennas namn är Gersende och bär titeln Hertiginna av Orléans. Hon är född 1942 som dotter till den sjunde hertigen av Sabran-Pontèves och är sedan 1969 gift med Prins Jacques, Hertig av Orléans (son till den förre Greven av Paris). Okänd för de flesta i Sverige men väl värd att notera.

2012 års konstnärliga stipendiater var Behnaz Aram (designer), Kristoffer Zetterstrand (konstnär), Nina Zanjani (skådespelerska), Paulina Pfeiffer (sopran) och Yinjia Gong (tenor).
Uppträdde under kvällen gjorde bland annat Tommy Körberg och schlagervinnaren Loreen.

Skådespelerskan Lena Endre.


Christina, Hertiginna d'Otrante och Madeleine Kogevinas. Madeleine är dotter till prins Carl Bernadotte (1911-2003).


Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M).


Carola Häggqvist.


Näringsminister och partiledare Annie Lööf (C)


Hertigparet av Bragança: Duarte Pio och Isabel.


Barbro "Lill-Babs" Svensson.


Gersende, Hertiginna av Orléans och Marianne Bernadotte.


Paul-Philippe Hohenzollern med hustru Lia. Paul-Philippe (även känd som Paul Lambrino) är sonson till kung Carol II av Rumänien och säger sig vara den rätmätiga arvingen till den rumänska tronen, i det fall monarkin skulle återupprättas i landet. I dag är det Pauls farbror, prins Michael, som är överhuvud för det Kungliga huset.


Teresa Lundahl och Prins Lakshyaraj Singh av Mewar.


Kejsarinnan Farah av Iran.


Prins Lekia av Albanien med flickvännen Elia.


Prinsessan Christina fru Magnuson med make Tord.


Änkedrottning Noor av Jordanien anländer.


Drottning Noor hälsas välkommen av Marianne Bernadotte...


...och poserar för kamerorna.


Prins Carl Philip anlände sist av alla gäster och togs även han emot av Marianne Bernadotte.


Prins Carl Philip och Marianne Bernadotte.

Det är intressant hur förutsättningarna för monarkin förändras. För fyrtio år sedan var det tack vare dåvarande kungen som monarkin bevarades, i dag är statsskicket i dåligt skick på grund av nuvarande Kungen.
Med en relativt nygift Kronprinsessa som dessutom väntar tillökning skulle det nu egentligen kunna vara guldläge för monarkin. Men på grund av en katastrofalt dålig hantering av framförallt en undermålig skvallerbok från kungahusets sida, är läget det motsatta. Varje gång som Kungen har uttalat sig om dess innehåll, har situationen bara blivit värre. Först nu verkar det som om man kommit på att man kan lägga locket på. När allt redan har sipprat ut.

På 1960- och 70-talet hade monarkin däremot inget guldläge. "Vi var bara ett pennstreck från republik", är ett numera klassiskt citat av Olof Palme, sagt i samband med Torekov-uppgörelsen 1971.
   När jag höll på med mitt projektarbete i gymnasiet, kom jag i kontakt med dåvarande kungens adjutant, Ulf Björkman, som berättade:
- Mot slutet av hans [Gustaf VI Adolfs] regeringstid dök det upp allt kraftigare krav på republik. På den kanten vädrade man morgonluft inför ett kommande tronskifte. Det är min övertygelse att just kungens sätt, att med pliktuppfyllelse och samvetsgrannhet sköta sitt ämbete, visade att det mycket väl gick att kombinera en monarki med ett demokratiskt styrelseskick.
- Gustaf VI Adolfs främsta kungagärning bestod i att monarkin bevarades.

Tyvärr är dessa ord knappast applicerbara på vår nuvarande kung. Den vi har att tacka för att monarkin överhuvud taget överlevt till dags dato, är den i dessa dagar så undervärderade drottning Silvia. Hon kan väl i detta fall sägas ha en jämlike i kronprinsessan Victoria som har rätt mycket ansvar att bära på i dessa för monarkin kritiska tider. Och då menar jag bildligt talat.

Kungens farbror, greve Carl Johan Bernadotte, fyller i dag 95 år.
Han är det siste i livet varande barnbarnsbarnet till drottning Victoria av England och likaledes den ende sonen till "gamle kungen" som lever.
- Jag har alltid varit yngst, men nu är jag plötsligt äldst, berättade greven för Svensk Damtidning när han fyllde nittio för fem år sedan.
- Jag avser faktiskt att bli hundra om det går, avslöjade han för TV4:s Kristine Kaspersen häromdagen.

Gift har han varit två gånger, första gången med veckotidningsjournalisten Kerstin Wijkmark, som han har sina två barn Monica och Christian med.
- Inte nog med att hon var skild, hon var sex år äldre än jag. Men jag var kär! har han sagt till Aftonbladet.
Efter ett händelserikt liv i USA och Frankrike, där bland annat Greta Garbo ingick i den stora vänskaran, blev Carl Johan änkling 1987.

Sin andra hustru Gunnila Wachtmeister (gift Bussler), träffade han första gången 1930, men det var först 57 år senare som han började uppvakta henne.
- Jag jobbade på Engelskt Silver på den tiden och då och då kom han förbi och låtsades gå ut med hunden, mindes Gunnila för Svensk Damtidning i samband med parets tjugoåriga bröllopsdag 2008. Hösten 1988 gifte de sig, med drottning Ingrid av Danmark som bröllopsarrangör.

Greven lever i dag ett lugnt liv med sin fru på Hallandsåsen, men födelsedagen firar han såklart! I kväll sker en middag tillsammans med den närmaste familjen, men Kungaparet bjöd till födelsedagsmiddag på Drottningholm redan den 14 oktober. Närvarande här, skall ha varit prinsessan Christina och Tord Magnuson. Enligt en kommentar till mitt inlägg om prinsessan Margaretha, skall också grevens svägerska Marianne Bernadotte och släktingen Dagmar von Arbin (som fyllde 95 i april), ha varit med.

Greveparet på Kungens 65-årsdag 2011





Dokumentär om Greven, producerad av Falkfilm

Vad svenska kungligheter bör ha för egenskaper är en fråga som verkligen har ändrat form genom åren.
I Sverige står i dag kunskap högt i kurs. Det visar inte minst media prov på, med så många "experter" som anlitas och till leda analyserar alla tänkbara nyhetshändelser. Det faktumet återspeglas, som alltid, i vårt kungahus, där till exempel prins Daniel ibland anges som en sämre representant för landet, eftersom han inte har någon akademisk utbildning. Att han vidare presterat mindre bra på ett högskoleprov i ungdomen slår, enligt vissa debattörer, högre än att han tar sitt uppdrag som prinsgemål på största allvar.

För bara fyrtio år sedan var det ingen sjävklarhet att efter grundskolan vidareutbilda sig, vilket gör att den dåvarande Kungen, den intellektuelle Gustaf VI Adolf, knappast sågs som ett ideal - något han säkerligen skulle göra i dag. Han möttes visserligen med en stor respekt för sina stora kunskaper inom vitt skilda områden och åtnjöt en stor popularitet, men utgjorde som sagt ingen norm för en kung, än mindre återspeglade samhället i övrigt.

Under Gustaf Adolfs kronprinstid accentuerades vikten av manliga kungligheter som stora militärer, vilket passade honom illa. Dagens Nyheter, som väl aldrig har varit särskilt rojalistiska, skrev:

"Vem är han, den bålde militären, som rusar fram i spetsen för svenska hären, som föga fäster sig vid maskingevären och räknar artillerield till de enklare besvären? [...] Vem är han som, när det nu en gång skall vara, beslutat att inte på krutet spara - men som kanske hällre grävde i vikingars grifter än imiterade deras vilda bedrifter och trivdes bättre i de olympiska kretsarna än bland de närgångna bajonettspettsarna? Vem är han som nyss, med ära fallen, strax åter stod upp att ge fienden på skallen - bevisande att segern finns där tron finns?
   Vem, om ej Sveriges Rikes Kronprins!"

Så, monarkin består alltjämnt, men föremålen för omvärldens krav växlar. Det gäller bara att kunna anpassa sig.

I slutet av förra veckan besökte prinsessan Birgitta Sydney för att närvara vid 100-årsjubileet av the Swedish Australian Chamber of Commerce.
Det var i torsdags som prinsessan anlände till Australien, ett land som hon aldrig tidigare besökt.
- Mitt första intryck av australienare är att de är väldigt vänliga, berättade hon för lokaltidningen The Mosman Daily, vilken var det enda mediet hon ville uttala sig i, enligt tidningen själv. 
Under sitt fyra dagar långa besök var det just i Sydneyförorten Mosman hon bodde.

100-årsjubiléet av the Swedish Australian Chamber of Commerce firades på torsdagskvällen genom en middag för 140 personer på Darling Harbour i Sydney, där hon av föreningens ordförande Malcolm Bush lovordades för att vara så pass pigg för sin ålder. Till bordet hade hon Sveriges ambassadör Sven-Olof Pettersson.
   Tidigare under dagen hade hon tagit sig en golfrunda på The Lakes Golf Club.
- Jag vill bara kunna vara mig själv och kunna ha det trevligt, berättade hon senare för The Mosman Daily.

Trevligt hade prinsessan även på lördagen, då hon bjöds på en helikoptertur längs kusten. På söndagen skedde avresan hem.

I veckan deltar prinsessan Birgitta i en golfturnering i Sydafrika.

Faksimil: The Sydney Morning Herald

Socialdemokraterna föreslår att apanaget till Hovstaterna bör göras offentligt.
Förslaget kommer från en rad socialdemokratiska riksdagsledamöter, med Sven-Erik Österberg i spetsen.
Motiveringen i motionen (2011/12:S82001) lyder bland annat:

   Det finns ingen anledning att kräva en offentlig redovisning av strikt privata utgifter som anslaget används till och givetvis heller inte att begränsa insynen i det som är helt offentligt. Men vi menar att det finns anledning att se om den gränsdragning som idag skett i ”gråzons”-utgifterna är den optimala för att säkerställa legitimiteten i systemet.
 
Nu framkommer det väl inte riktigt i motionen vad som konkret menas med "gråzons-utgifter" och det är väl det, antar jag, som kommer att tydliggöras med en ökad öppenhet.
   Personligen tycker jag att det vore välkommet med en situation som, likt den i Storbritannien, gör det möjligt att offentliggöra den delen av apanaget, som går till Hovstaterna (det vill säga den del som Kungen förfogar över). 

Som det ser ut nu, signalerar framförallt kvällspress, men även andra mer lättillgängliga medier, att apanaget till största del går till Kungafamiljens privata utgifter. Nu är det så, att Kungens privata förmögenhet inte främst kommer från dagens apanage, vilket främst skall täcka utgifter:

- i form av löner (största beloppet går hit) och övriga hithörande utgifter
- Kungliga hushållet
- Stats- och officiella besök
- Övrig representation
- Hovstallet
- Kungens bilar (ingår i kategorin "gråzonsutgifter"?)
- Medaljer och priser
- Välgörenhet ("gråzonsutgift"?)
- Kontorsmateriel

I början av 1970-talet räckte inte apanaget ens till de officiella utgifterna (såsom statsbesök), vilket ledde till att den dåvarande kungen, Gustaf VI Adolf, enligt dåvarande adjutanten Ulf Björkman och överhovpredikant Hans Åkerhielm, fick skjuta till miljonbelopp från sin egen privata förmögenhet.

Nu ser det väl inte ut så längre, men det hade icke desto mindre varit välbehövligt med ökad insyn i hovets verksamhet, inte minst för dess eget fortbestånds skull.

Stämningen var på topp när kung Carl Gustaf och drottning Silvia genomförde en skulpturvandring i Borås tidigare under torsdagen.
Den huvudsakliga anledningen till Kungaparets Boråsvisit var det lokala återvinningsprojektet Waste Recovery som gav möjlighet till studiebesök på SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och på avfalls-anläggningen Solbacken.
Efter lunch gavs det sedan tid till en skulpturvandring i de södra delarna av Borås. Bland annat passerade man den omdiskuterade Pinocchioskulpturen, Non Violence-symbolen i Anna Lindhs park och Ute på Södra torget.
Kungaparets guide var avgående konst-museichefen Hasse Persson, som syns på bilden till höger tillsammans med kungligheterna.
- Han har betytt otroligt mycket för kulturen i Borås, berättade en Boråsbo som tyckte att det var "synd att han slutar".

Efter ett ganska dystert år för både Kungen och Drottningen, fick de verkligen anledning att le under dagens besök. Spontana applåder var ett stående inslag när Kungaparet passerade, och flera gånger hördes det utropas "leve Kungen och Drottningen!", följt av hurranden.
   Mest fokus hamnade på drottning Silvia, som var klädd i samma dräkt som under kronprinsessan Victorias 32-årsdag 2009. Det var hon som fick ta emot alla blommor och teckningar som vänliga rojalister (och deras barnbarn) köpt och gjort. Något hon inte tycktes ha något emot.
- Tack, vad snälla ni är!
Så löd ett återkommande yttrande från Drottningen denna dag.

Lagom till Kungaparet kom, slutade det regna och mången paraplyn fick tas ned. Här är man på väg till Anna Lindhs park.


Drottning Silvia får ta emot blommor på den natursköna promenaden längs ån Viskan.


Konstmuseichefen Hasse Persson berättar om en av skulpturerna i stadsparken.


Kungaparet tackar för applåder och hurrarop.

Efter ett sommaruppehåll med den här bloggen, ska jag från och med nu bli lite mer aktiv här, är det tänkt...

Tillsammans med finansmannen Christopher O'Neill, besökte prinsessan Madeleine på söndagen Salzburgs operafestival.
Det var prinsessan Madeleine och hennes Chris som med sin blotta närvaro vid gårdagens klassiska konsert, där bland annat Wienerfilharmonikerna och sopranen Renée Flemming uppträdde, gav upphov till de största rubrikerna i tysk och österrikisk kändispress. Så fort journalisterna fick tillfälle, passade de på att ställa en mängd frågor till prinsessan (en inte särskilt vågad gissning är att de flesta handlade om hennes sällskap). Hon lät dock inte undslippa sig några svar och enligt den tyska mediasajten krone.at var hon under hela kvällen "tystlåten".
   Efter konserten ägde en mottagning rum, vilken prinsessan Madeleine och Christopher O'Neill ska ha bevistat.

En av arrangörerna till "The Amadeus Weekend" - ett stående inslag i Salzburgs årliga operafestival sedan 2002 - var Eva O'Neill, mor till prinsessans Chris. Genom åren har en mängd europeiska kungligheter - däribland Charles, Prins av Wales och hans Camilla - besökt evenemanget.

Faksimil: Kleine Zeitung