Madeleine Kogevinas - en Bernadotte dubbelt upp

 
Madeleine, född Grevinna Bernadotte, är som kusin till såväl den norske som den belgiske kungen, en gärna sedd gäst i kungliga sammanhang. Och till skillnad från den svenske kungen, härstammar hon från båda bröderna Karl XV och Oscar II!
Madeleine Astrid Ingeborg Elsa, Grevinna Bernadotte, föddes den 8 oktober 1938 i Stockholm som första och enda dotter till prins Carl Bernadotte och hans dåvarande hustru grevinnan Elsa von Rosen, vilka gifte sig året dessförinnan (höger bild).
Fadern var född 1911 som ende son till prins Carl, hertig av Västergötland och dennes fru prinsessan Ingeborg av Danmark. Det är just dessa två - prinsparet Carl och Ingeborg - som gör Madeleine dels till Oscar II:s barnbarns barn till och dels till Karl XV:s barnbarns barnbarn. Värt att notera är att hon är den enda nu levande Bernadotten (nåja, född som Bernadotte) som härstammar från bägge dessa bröder. Den svenska kungafamiljen, kan endast lägga till Oscar II som anfader.
Ska vi fortsätta på temat namedropping, kan det nämnas att Madeleines fastrar var prinsessorna Margaretha; gift prinsessa av Danmark, Märtha; gift kronprinsessa av Norge och gudmor till vår huvudperson, samt Astrid; sedermera Belgiens drottning genom gifte.
 
Att föräldrarna skilde sig 1951, rönte naturligtvis uppmärksamhet, men var samtidigt något som tidigare hade förekommit i familjen. 1927 tog nämligen Madeleines morföräldrar Eugène och Eleonore von Rosen ut skilsmässa. Eugène gifte sig tio år senare med Metta Claësdotter Breitholtz och blev far till den nuvarande Hertiginnan d'Otrante.
 
Visserligen stod prins Carl Bernadotte i och med sitt giftermål utanför den svenska tronföljden (prinstiteln var belgisk, och tilldelad av svågern, kung Leopold III), men umgänget med de kungliga släktingarna var fortsatt goda under Madeleines uppväxttid - och är så ännu i dag. 1954 tillbringade hon sin konfirmationstid i Stora Levene tillsammans med jämnåriga prinsessan Désirée; den av Hagasessorna hon sägs stå närmast ännu i dag.
Grevinnan Madeleine Bernadotte var under slutet av 1950-talet flitigt fotograferad vid otaliga tillställningar i svenska veckotidningar - med en given plats i Stockholmssocietén, och i likhet med prinsessorna Margaretha, Birgitta och Désirée, kommenterades ofta hennes utseende i positiva ordalag.
 
Kontakten med de belgiska släktingarna var även den, trots svenskfödda drottning Astrids bortgång redan 1935, god, och det var därför få som blev förvånade när det meddelades att bröllop stundade för Madeleine och en belgisk ädling: nämligen den elva år äldre greve Charles Ullens de Schooten Whetnall. Paret gifte sig den 6 oktober 1962 i Eugeniakyrkan under närvaro av bland andra kung Olav, kronprins Harald och prinsessan Astrid av Norge, prinsessan Sibylla och prinsessan Désirée av Sverige samt prinsessan Joséphine-Charlotte av Luxemburg.
 
Madeleine och Albert bosatte sig i Bryssel där de fick fyra barn: Marie-Christine (1964), Jean Charles (1965), Astrid (1971) och Sophie (1973). Fortfarande efter giftermålet syntes Madeleine vid speciella kungliga begivenheter, såsom danska prinsessan Benediktes bröllop 1968 och svenske kung Carl Gustafs bröllop 1976.
1980 skilde sig paret Ullens de Shootens, och i november samma år gifte Madeleine om sig i Grekland med Nicolaos "Nicos" Kogevinas (född 1918). Redan tre år dessförinnan föddes parets dotter, Désirée (1977). Nicos hade dessutom en son, Linos, från sitt första äktenskap.
 
Paret Kogevinas flyttade sedermera till Genève i Schweiz, där Madeleine ännu i dag lever. 1996 fick hon sitt första barnbarn och det senaste tillskottet föddes så sent som 2010.
Änka blev hon 2006, samma år som hennes förste make gick bort.
 
Trots avståndet från Norden, bevistar Madeleine Kogevinas alltjämnt evenemang här - hon är god väninna till grevinnan Marianne Bernadotte, Sigvards änka, och kom också tillsammans med henne när kron-prinsessan Victoria gifte sig 2010. När Mariannes konstnärsfond firade trettio år i juni 2012 var Madeleine naturligtvis på plats, med sin ett år yngre moster hertiginnan Christina d'Otrante vid sin sida (höger bild).
Med sin fars änka Kristine är relationen också god, de syntes bland annat i varandras sällskap, i glatt samspråk, under kung Haralds 70-årsfirande 2007. Så inte är det speciellt överraskande om Madeleine snart åter ses i Skandinavien - kontakterna här har hon verkligen bibehållt.
 
Foto: Johannes, Svenskt Pressfoto, Nordisk Pressfoto

Estelle Bernadotte - Prinsessans föregångare


Det har varit mycket snack om den nyfödda tronföljerskans namn under dagen. Men visst finns det en tidigare Bernadotte med namnet Estelle - Folke Bernadottes fru.
Estelle Manville var född 1904 i Pleasantville i New York som dotter till den förmögne Hiram Edward Manville. Familjen ska på 1920-talet ha varit en av USA:s rikaste (Manville kallades "asbestkungen"), med mycket inflytelserika kontakter.
Estelle blev tidigt en gärna sedd gäst i såväl den amerikanska, som i den europeiska societeten. Hon kom inte bara från en ryktbar familj, hon var även omtalad för sin skönhet.

Hösten 1928 befann sig den 24-åriga miss Manville på Franska rivieran där hon mötte den svenske kungen Gustaf V. Denne presenterade henne för sin brorsson, den 33-årige greven Folke Bernadotte, som uppenbarligen blev förtjust. Efter bara två veckors bekantskap friade han och kommenterade det i amerkanska medier: "Den som vill ha förenta staternas bästa flicka, måste vara rask i vändningarna".

Förlovningen omskrevs flitigt i amerikansk press och det skrevs bland annat att hon var en ättling till Geoffrey de Magnavil, som levde på 1000-talet och var kompanjon till William the Conqueror 1066.
   Bröllopet i New York City i december 1928 väckte stor uppmärksamhet och benämndes som "årets societetsbröllop". Såväl prins Gustaf Adolf (farfars far till den nyfödda prinsessan Estelle) som yngre brodern prins Sigvard var på plats som best man respektive marskalk, vilket naturligtvis bidrog till extra kunglig glans över tillställningen. Så här skriver den sistnämnde i sina memoarer: "Manvilles lantställe Hi-Esmaro, där bröllopet skulle äga rum, låg på Long Island ungefär en timmes bilfärd från New York. Det var ett stort, magnifikt ställe med en enorm park, som faktiskt påminde om morfars Bagshot. Vigseln ägde rum i den lilla landskyrkan i närheten".
I samband med bröllopsfirandet bjöd president Calvin Coolidge på lunch i Vita huset.

Även sedan greveparet flyttat till Stockholm behöll man kontakten med USA och otaliga mottagningar för betydelsefulla amerikaner hölls i parets hem på Djurgården.

Paret fick fyra söner: Gustaf, Folke, Fredrik och Bertil, av vilka Folke och Bertil ännu är i livet.

Grevinnans make var med anledning av sitt arbete som chef för prins Gustaf Adolfs hovstat, Röda korset-ordförande och senare FN-medlare, ofta frånvarande. Estelle hade dock inga problem med att sysselsätta sig - hon hade ett stort kontaktnät och var en omtyckt värdinna. Några goda väninnor var prinsessan Sibylla och drottning Ingrid av Danmark - och ännu i dag är relationen familjerna emellan mycket goda.

Efter att Folke Bernadotte mördats 1948, engagerade sig änkan aktivt i olika organisationer. Till exempel var hon styrelseledamot i Folke Bernadottes Minnesfond (ordförande 1961-73) och chef för Sveriges flickors scoutförbund. 1957 blev hon ordförande i Flickscouternas världsförbund.
Gärna sedd vid rojala tillställningar, det var hon alltjämt under resten av sitt liv.

1984 avled Estelle, sedan 1973 omgift Ekstrand, 79 år gammal.

Foto: Knud Skotte, Å&Å


Prinsessan Kristine - Kungliga familjens doldis


Prinsessan Kristine Bernadotte är genom sitt giftermål med prins Carl Bernadotte, medlem i den svenska Kungliga familjen. Helst umgås hon dock med de norska kungligheterna och hennes prinsesstitel är faktiskt belgisk...
Kristine Rivelsrud föddes i Eidfoss, beläget i södra Norge, den 22 april 1932, som dotter till den 25-årige norske gruvarbetaren Johan Rivelsrud (född 1907) och hans ett år yngre hustru Elna.
   I vuxen ålder ska Kristine sedan ha fått anställning som sekreterare hos prins Carl Bernadotte, som var son till den svenske kungen Gustaf V:s bror prins Carl och hans hustru prinsessan Ingeborg (det har även sagts att hon var hushållerska, något som den norske historikern Trond Norén Isaksen berättar om i kommentarsfältet).
Carl Bernadotte hade två äktenskap bakom sig, dels med grevinnan Elsa von Rosen, med vilken han fick dottern Madeleine, och dels med byggmästardottern Ann Lindner (född Larsson). Vid sitt första giftermål förlorade Carl sin prinstitel, men fick snart en adelstitel av sin svåger, kung Leopold III av Belgien, vilket gav honom rätt att kalla sig "Prins Bernadotte".

 Höger bild: Prins Carl och prinsessan Kristine ett år efter sitt bröllop, vid Lennart Bernadottes 70-årsfirande 1979.




Tycke uppstod snart mellan prins Carl och Kristine, men trots att prinsen och hans andra fru Ann hade skiljt sig redan 1961, dröjde det ända till 1978 tills bröllopet stod mellan paret. Resultatet blev att de i 16 år, mellan åren 1962-78 levde i ett samboförhållande, vilket på den tiden väckte en del uppseende, framförallt i societeten.
Nämnda Ann kallades under sin tid som prins Carls hustru med anledning av sitt enkla ursprung spefullt "prinsessan Larsson" av pressen, vilket möjligtvis var något man ville undvika i Kristines fall och därför väntade med giftermål.

Bröllopet mellan prins Carl Bernadotte och Kristine Rivelsrud stod hursomhelst den 8 juni 1978 i Rabat, Marocko och Kristine fick titeln "prinsessan Bernadotte". 
Sedan många år tillbaka hade de en villa på spanska solkusten, där de även efter giftermålet levde. I detta område kom de att bli ett populärt prinspar och för de många svenskar som hade boende på solkusten, kom de att på flera sätt representera den svenska monarkin. Någon som paret under hela deras gemensamma liv flitigt kom att umgås med, var Alice Babs, som ju även hon hade boende i Spanien.

 
Prinsparet Bernadotte vid två kungliga kalas under 1980-talet: norske kronprins Haralds 50-årsfest 1987 och greve Lennart Bernadottes 80-årskalas 1989.
Med anledning av prinsens nära släktskap med den norska kungafamiljen (han var svåger till kung Olav V och morbror till kung Harald V), var prinsparet gärna sedda gäster hos just den norska kungafamiljen. Förutom de stora släktträffarna, var även Carl och Kristine inbjudna till informella sammankomster, som till exempel julfirandet varje år.
Men även med de svenska släktingarna höll de kontakten. Prinsparet var nära vänner till Mainau-greven Lennart Bernadotte och inbjöds till hans 70, 80- och 90-årsfirande på blomsterön i Bodensjön. När prins Carl själv fyllde 90 2001, uppvaktades han av såväl den svenska som norska kungafamiljen.

Bara ett par veckor efter prins Carl och prinsessan Kristines silverbröllop i juni 2003, avled Carl 92 år gammal i Málaga, Spanien. Som änka dyker prinsessan Kristine Bernadotte då och då upp när det vankas högtidligheter i det norska hovet, bland annat vid kung Haralds 70-årsfirande 2007. Hon firar även jul tillsammans med den norska kungafamiljen varje år. Vid de mer högtidliga evenemangen brukar hon ofta ses tillsammans med sin styvdotter Madeleine Kogevinas, som är en nära vän till Kristine.

  Höger bild: Tillsammans med den norska kungafamiljen vid begravningen av grevinnan Ruth af Rosenborg (faksimil: Billed-Bladet).
Vänster bild: Med styvdottern Madeleine vid kung Haralds 70-årsfirande.





Senast hon framträdde i en av media bevakad tilldragelse var vid väninnan grevinnan Ruths av Rosenborg, begravning som ägde rum under hösten 2010, dit hon kom tillsammans med drottning Sonja, kronprins Haakon och prinsessan Märtha Louise.

Grevinnan Sonja Bernadotte - Sigvards andra hustru


Grevinnan Sonja Bernadotte var den danska konstärinnan som blev Sigvard Bernadottes andra hustru - och senare grevinna.
Sonja Hélène Robbert föddes den 12 oktober 1909 som dotter till Robert Alexander Robbert och Ebba Elisabeth Suenson i Köpenhamn, Danmark.

Sonja var tidigt konstintresserad, och flyttade därför i 20-årsåldern till Frankrike, där hon utvecklade sin konstnärliga ådra. Något som under dessa år kom att bli något av hennes signum, var att måla panoramabilder i vattenfärger.

I juni 1930 ska Sonja Robbert ha gift sig för första gången, med fransmannen Charles Valissant (född 1906).
Äktenskapet slutade i skilsmässa, och Sonja flyttade tillbaka till Danmark igen. Här gifte hon 1933 om sig med landsmannen Niels Rasmussen (född 1903-1961). Efter en tid valde paret att gå skilda vägar, men av allt att döma stannade Sonja kvar i Köpenhamn.
Här gjorde hon sig nu ett namn som konstär och även modedesigner, och det var förmodligen i egenskap av just konstnärinna som hon träffade den före detta prinsen av Sverige, Sigvard Bernadotte (1907-2002). Han hade under andra världskrigets början flyttat till Danmark, där han var verksam som formgivare.

Kärlek uppstod, och den 26 oktober 1943 gifte sig Sigvard och Sonja, "i stillhet", som Sigvard skriver i sina memoarer. Året därpå, den 21 augusti 1944, föddes parets ende son, Michael Bernadotte.


Sonja Bernadotte
med maken
Sigvard och
ettårige sonen
Michael. Året
var 1946.







Situationen för familjen blev allt mer ohållbar i ockupationens Danmark, och de tilläts därför flytta in på Slottet i Stockholm - och Sigvard fick därmed efter många år ute i kylan, återse sin familj igen.
Det ska tilläggas att Sonja var mycket mer populär i den kungliga familjen än vad som var fallet med Sigvards första hustru, Erica Patzek. Under 1950-talet var därför Sigvard och Sonja - grevepar av Wisborg från och med 1951 (tack vare storhertiginnan Charlotte av Luxemburg), ofta inbjudna till kungliga tillställningar, såväl privata som officiella.

Vid andra världskrigets slut, flyttade den lilla familjen tillbaka till Köpenhamn. Kontakten med den svenska kungafamiljen bestod emellertid, och Sigvard och Sonja var närvarande när stoftet av den i Kastrup förolyckade prins Gustaf Adolf (Sigvards äldre bror) fördes hem till Stockholm. Paret deltog även i begravningen, som ägde rum i Storkyrkan den 4 februari 1947.

I sina memoarer skriver Sigvard Bernadotte: "På hösten 1959 skar jag av banden med min tillvaro i Köpenhamn". Äktenskapet med Sonja Robbert höll dock till och med juni 1961, åtminstone på papperet.
Ryktena om Sigvards eventuella omgifte med den före detta Dramaten-aktrisen Marianne Lindberg-Tchang blev i skvallerpressen allt mer påtagliga, vilket till slut fick Sonja att säga ifrån.

Det sista kungliga evenemanget grevinnan närvarade vid, var prinsessan Birgittas bröllop med prins Johann-Georg av Hohenzollern i maj 1961, där sonen Michael var marskalk.



Greveparet Sigvard och Sonja på 1950-talet. Sonja bär Kronprinsessan Margaretas rubindiadem.


Grevinnan Sonja levde och verkade i Köpenhamn några år efter skilsmässan, men i slutet av 1960-talet flyttade hon till Järna utanför Stockholm. Här gav hon bland annat kurser i målning för både vuxna och barn och rapporterades vara en gärna sedd profil i diverse olika kulurella evenemang under främst 1970-talet.

1976 gifte sig sonen greve Michael Bernadotte af Wisborg med tyskan Christine Wellhöfer (född 1947). 1980 fick paret en dotter, den då 71-åriga Sonjas enda barnbarn.

Den 21 maj 2004 avled grevinnan Sonja Bernadotte af Wisborg, född Robbert, 94 år gammal. Begravningen skedde i Järna.


Sofia av Baden - född svensk prinsessa


Prinsessan Sofia var äldsta dotter till den sedermera avsatte kung Gustav IV Adolf. Med anledning av giftermålet med Storhertigen av Baden blev hon anmoder till dagens svenske kung...

Sofia Vilhelmina Katherina Marie Lovisa Charlotta Anna, Prinsessa av Sverige, föddes den 21 maj 1801 i Stockholm, som äldsta dotter till kung Gustav IV Adolf (son till Gustav III) och hans hustru drottning Fredrika av Baden. Äldst i syskonskaran var arvprinsen Gustav (1799-1877), yngre var prins Carl Gustaf (1802-05), prinsessan Amalia (1805-1853) och prinsessan Cecilia (1807-1844).

Prinsessan Sofia beskrivs som den av alla syskon som liknade fadern mest. Utmärkande egenskaper hos henne var envishet, viljestyrka och intelligens. Hon kunde även, i motsats till sin äldre bror, vara högdragen.

Efter ett allt mer växande missnöje med prinsessans far, kung Gustav IV Adolf, fick det svenska fiaskot med Finska kriget 1808-1809 slutligen bägaren att rinna över. Efter att i mars 1809 av Carl Johan Adlercreutz och sex andra personer förklarad avsatt från Sveriges tron, sattes kungen och hans familj i husarrest på Gripsholms slott.
För den åttaåriga prinsessan Sofia och hennes syskon, sågs husarresten som ett tillfälle att komma fadern närmare snarare än som en fängelsevistelse.
Tiden på slottet kom, trots den hårda vaktbevakningen, att innebära mycket lek för de kungliga barnen. Dock fick de inte vistas utomhus mer än korta stunder för att få luft, så leken begränsades till innanför slottets murar.

 

Efter ett gräl med sina systrar vid denna tid, lär prins Gustav ha yppat: "Jag skall lära er när jag blir kung". Varpå prinsessan Sofia tillsammans med de två yngre systrarna började dansa runt sin äldre bror och retfullt utropade: "Pytt Gustav, blev du kung?"


 

De kungliga syskonen under exilen i Baden år 1810. Prinsessan Sofia läser för sina systrar, medan prins Gustav står för sig själv.

I december 1809 tvingades den före detta kungafamiljen lämna Sverige och flytta till Tyskland, där prinsessan Sofias mor, Fredrika av Baden, hade sin familj. I sin beryktade dagbok skriver den nya svenska drottningen (Gustav IV:s ingifta faster) Hedvig Elisabeth Charlotta att det endast var Sofia som verkade ledsen att resa ifrån sitt hemland. Hon kom aldrig att återvända.

 

Exilkungen Gustav Adolf nöjde sig inte med det slott som hustruns far, Storhertigen av Baden hade ställt till familjens förfogande, utan for så småningom till Nordtyskland för att försöka återinsätta sonen prins Gustav som svensk kronprins. Hustrun följde tillsammans med de två äldsta barnen efter sin man, och vid konfrontationen utbröt ett stort gräl mellan paret, vilket barnen bevittnade. Kungen reste snart iväg till Lützen utan att ta avsked av sina närstående och familjen splittrades för att aldrig mer återförenas.

 

Trots att modern, som nu stod ensam med fyra barn, hade mycket knappa ekonomiska resurser att röra sig med, såg hon till att barnen uppfostrades i ”kunglig” anda. I prinsessan Sofias fall rörde sig hennes utbildning främst om språk, litteratur, dans, musik samt teckning.

 

1815, då prinsessan Sofia var 14 år, bortförlovades hon med sin framlidne morfars (Karl Ludwig av Baden 1755-1801) halvbror, den 11 år äldre prins Leopold av Baden. Genom ett giftermål hoppades man kunna stärka dennes position som blivande storhertig.

I juli 1819, då Sofia hunnit fylla 18 år, stod bröllopet.

 

Paret fick sju barn: prinsessan Alexandrine som föddes 1820, prins Ludvig (1822-22), tronföljaren Ludvig (född 1824), prins Fredrik (född 1826), prins Wilhelm (född 1829), prins Karl (född 1832), prinsessan Marie (född 1834) och prinsessan Cecilia (född 1839).


 

Vänster bild: Sofia som ung.

Höger bild: Storhertiginnan Sofia av Baden.


Vid sin mors död 1826 uppstod en brytning mellan prinsessan Sofia och hennes syskon. Sofia hävdade att hon var berättigad en mycket stor del av arvet, då hon var tvungen att tänka på sina många barns framtid. Prinsessans två systrar blev så upprörda att de flyttade från Baden till sin bror i Wien.

 

1828 uppstod en ny skandal som berörde prinsessan Sofia. En man kallad Kaspar Hauser hade hittats i Nürnberg, och sades vara den förre storhertigen Karls son och således en legitim framtida storhertig. Efter ett antal mordförsök avled slutligen Hauser ett par år efter sitt inträde i historien och rykten gick att det var Sofia själv som stod bakom mordet.

 

I mars 1830 avled storhertig Ludvig av Baden (prinsessan Sofias morfars bror), och Sofia och hennes make Leopold blev det nya storhertigparet. Relationen mellan makarna var inte speciellt bra, och det sägs att Sofia var otrogen med Mauritz von Haber, som var hovbankir. Änkan efter den tidigare storhertigen Karl av Baden, storhertiginnan Stephanie, hävdade till och med att Sofia hade ärvt en sinnesjukdom efter sin far, och att det var därför hennes söner skickades till Wien, då de på grund av detta hade dåliga nerver.


 

Sofias son, storhertig Fredrik I av Baden och dennes dotter Victoria, som mellan 1907-1930 var Sveriges drottning.


1852 blev Sofia änka när hennes make storhertig Leopold I avled, och äldste sonen Ludwig tog över som regent i Baden. Efter bara några år på tronen avled han emellertid och det blev hans yngre bror Fredrik som 1858 tog över som storhertig i Baden. Denne Fredrik var sedan 1856 gift med prinsessan Louise av Preussen (dotter till kejsar Vilhelm I av Tyskland) och hade tre barn. Bland dessa återfinns dottern prinsessan Victoria (född 1862) som via sitt giftermål med den svenske prinsen Gustav (V) 1881 kom att bli kronprinsessa och senare drottning av Sverige - och den gustavianska kungasläkten kunde således förenas med den Bernadotteska ätten. Cirkeln var sluten.

 

Storhertiginnan Sofia av Baden, född svensk prinsessa, avled den 6 juli 1865, 64 år gammal.


Hagahertiginnan - Teresia av Dalarna


Den mest okända prinsessan i ätten Bernadotte - Teresia, gifte sig med dåvarande svenske kungens bror och blev föremål för en hel del skvaller i Stockholms societet. Efter att hon vid relativt ung ålder blivit änka, fick den forna "Hoppetossan" lugn och ro.
Thérèse Amalia Carolina Josefina Antoinette, prinsessa av Sachsen-Altenburg, föddes den 21 december 1836 som äldsta dottern till prins Edouard av Sachsen-Altenburg och hans hustru Amalia (född prinsessa av Hohenzollern-Sigmaringen). Födelseplatsen var slottet Triesdorf i Bayern, Tyskland.
Prinsessans farfar hertig Frederick, var familjens överhuvud fram till sin död 1834, alltså två år före Thérèses födsel. Det blev då prinsessan Thérèses farbror, Joseph, som uppsteg på den Sachsen-Altenburgska tronen och själv kom att inneha positionen som Hertig fram till sin abdikation 1848 - och efterträdas av ännu en farbror till Thérèse, Georg.

Hur som helst fick prinsessan i tät följd de yngre syskonen prinsessan Antoinette (född 1838), prins Ludwig (född 1839) samt Johann (1841). Men familjelyckan blev inte långvarig. Knappt en vecka efter att modern fött den yngste brodern, avled hon, endast 25 år gammal.
Året därpå, i mars 1842, gifte fadern om sig, denna gång med prinsessan Luise av Reuss-Greitz, och fick ytterligare två barn.
Dessvärre drabbades den stora familjen av ännu en stor tragedi. I februari 1844, dog nämligen prinsessan Thérèses två bröder Ludwig och Johann, i scharlakansfeber.

Med anledning av att fadern var militär och tjänstgjorde på olika platser runt om i Tyskland, gjorde det att prinsessan och hennes syskon flyttade runt en hel del i sin barndom. Den största delen av denna tid tillbringade familjen i München.



Vänster bild: Prinsessan Teresias far, prins Eduard av Sachsen-Altenburg.
Höger bild: Teresia på 1860-talet.
Prinsessan Thérèse var bara 15 år då hennes pappa år 1852 gick bort, och hon fick därefter bo hos sin äldre kusin Marie (dotter till Thérèses farbror, hertig Joseph), som året dessförinnan hade blivit drottning av Hannover, i och med sitt giftermål med den nyutnämnde kung George V av Hannover.
Ett tag levde Thérèse även hos sin morbror, furst Karl Anton av Hohenzollern-Sigmaringen.

1863 vistades emellertid prinsessan Thérèse i Düsseldorf, och det var här hon mötte den svenske prinsen August, yngste bror till kung Karl XV. I januari 1864; bara en vecka efter prinsens ankomst, förlovade paret sig. Med den tidens mått mätt kunde man knappast tala om "de unga tu" - August var 32 och Thérèse 27 år. I hennes fall var det en anmärkningsvärt hög ålder, inte minst när man jämför henne med sin två år yngre syster, som endast var 16 år när hon stod brud!

I vilket fall som helst ägde bröllopet rum den 16 april 1864 i Altenburg. Enligt uppgift var ingen från den svenska kungafamiljen närvarande vid vigseln.
I samband med giftermålet blev Thérèse även hertiginna av Dalarna, vilket var makens hertigdöme.
Bröllopet var naturligtvis inte ett resultat av en våldsam kärlekssaga mellan paret ifråga, utan rätt och slätt ett konvenansäktenskap. Det var ju av oerhört stor vikt för den från början "borgerliga uppkomlingssläkten Bernadotte" att befästa sig som en kunglig ätt, ett faktum som anfadern, Karl XIV Johan, insåg och sedan förde vidare till sina efterkommande.
Thérèse (eller Teresia som hon fick heta i Sverige) ansågs kort och gott, med sin stiliga stamtavla, vara ett gott parti för en svensk prins.



Hertigparet av Dalarna.
De båda sågs av sin samtid som ett milt sagt sävligt par (ett av omdömena kring prins August var "ful men snäll"), något som inte bekom hertigparet av Dalarna nämnvärt.
"Dom säger att jag är dum, men dom skulle höra min Thérèse!", lär prinsen ha sagt.

Skvallret kring paret var vid denna tid ganska omfattande, i synnerhet vad beträffade prinsessan Teresia. På grund av sina nervösa besvär, fick hon öknamnet "Lilla Hoppetossan" och beskrevs som "tokig".

1873 blev prinsessan Teresia änka, endast 36 år gammal. Hennes psykiska problem tilltog alltmer, och efter att hovstallmästare Demirgian tillsammans med prinsessan planerade att finna en ny äktenskapskandidat till henne, fick hertiginnans familj nog och lät 1875 skicka henne till Schweiz "för hälsans skull". Här tillbringade hon mestadelen av sin tid fram till mitten av 1890-talet, då hon flyttade tillbaks till Sverige.
På heltid bosatte sig Änkehertiginnan av Dalarna på Haga slott i Solna, utanför Stockholm, där hon från och med nu kom att leva ett lugnt och tillbakadraget liv. I folkmun fick den drygt 60-åriga prinsessan namnet "Hagahertiginnan".

Prinsessan Teresa och svägerskan prinsessan Eugénie.
Hennes stora intresse i livet var musik och hon komponerade faktiskt några musikstycken. Denna passion delade hon för övrigt med sin svägerska, prinsessan Eugénie, som hon varje sommar besökte. Hagahertiginnan Teresia var även duktig på att laga mat.

Den 9 november 1914 avled Änkehertiginnan Teresia efter en kort tids sjukdom, 77 år gammal.

Dagmar von Arbin - äldst i Bernadottesläkten


På kronprinsessans förlovningsmiddag dök en äldre dam upp vid de övriga familjemedlemmarnas sida. Hon är relativt okänd för svenska folket, men i själva verket är hon den äldsta icke ingifta medlemmen i Bernadottesläkten.
Grevinnan Dagmar Ebba Märtha Marianne Bernadotte af Wisborg föddes den 10 april 1916 som äldsta dottern till greve Carl Bernadotte i hans äktenskap med friherrinnan Marianne de Geer. Dagmars farfar var prins Oscar Bernadotte, Greve af Wisborg, äldste bror till kung Gustaf V. Hon är alltså syssling till nuvarande kungens far.

Grevinnan växte upp på Frötuna gods utanför Uppsala. Denna gård ärvde modern av sina föräldrar vid deras bortgång och sköttes härefter av fadern Carl.
Dagmar fick tre yngre syskon: Nils (född 1918), som bara blev två år, Oskar (född 1921), vars son Carl idag har hand om Frötuna, samt Catharina (född 1926). 


 
Föräldrarna: Greve Carl Bernadotte af Wisborg och Marianne (född friherrinna de Geer).
Relationen med sysslingen arvprinsen Gustaf Adolf var god.
- Han läste på Uppsala och kom då och då ut till oss, då vi bodde på godset Frötuna. Han var alltid snäll mot mig, har hon berättat.
Dagmar fick, bland annat tillsammans med prinsessan Ingrid (sedermera drottning av Danmark) äran att vara brudtärna på prinsens bröllop med prinsessan Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha.

Våren 1935, när Dagmar skulle fylla 19 år, skilde sig föräldrarna. Fadern gifte 1937 om sig med 20 år yngre Gerty Börjesson och gav Dagmar Bernadotte ett halvsyskon, Claes (född 1942). Mamma Marianne å sin sida gifte sig även hon 1937, med Marcus Wallenberg junior, "Dodde" kallad. De fick inga barn.

Men redan året innan, närmare bestämt den 16 oktober 1936, stod Dagmar brud för första gången, endast 20 år gammal. Den lycklige brudgummen var sex år äldre officieren Nils-Magnus von Arbin. Tillsammans fick de inte mindre än fem döttrar: Marianne (född 2 augusti 1937), Louise (född 24 maj 1940), Cathrine (född 26 juni 1946), Jeanette (född 19 maj 1951) och Madeleine (född 27 januari 1955).
Den stora familjen bosatte sig på godset Tångestad utanför Norrköping, där släkten von Arbin har haft sitt säte sedan 1856. Man har även en tid varit bosatt i London.
 Dagmar
med sin
make.
Nils-Magnus
von Arbin
vid kronprins
Gustaf (VI) Adolfs
60-årsmiddag 1942.




Dagmar, då Bernadotte af Wisborg, i hovdräkt 1935, 19 år gammal.
1958, endast tre år efter Madeleines födelse, gifte sig äldsta dottern Marianne med brittiske kaptenen Miles Flach. Tillsammans fick de dottern Camilla (född 1960) - Dagmars första barnbarn. Värt att veta är att Marianne Flach under många år var en av Sveriges främsta festfixare och umgicks flitigt med bland andra Hagasessorna. 2006 avled hon efter en tids sjukdom.
   Men Dagmar von Arbins svärsöner och barnbarn tar inte slut där. 1960 gifte sig andra dottern Louise med Dick Bergström. De fick barnen Therese (född 1963) och Michael (född 1965). Äktenskapet slutade i skilsmässa och Louise gifte 1980 om sig med Gustaf Mårtensson.
   Tredje dottern Cathrine gifte sig 1970 med Johan Ryding och fick barnen Gustaf (född 1971), Charlotta (född 1974) och Carl (född 1978). Cathrine och Johan gick även de skilda vägar och 1989 gifte hon om sig med Olle Ljungberg. Redan året innan fick de sin ende son, Victor (född 1988).
   Den näst yngsta flickan i barnaskaran, Jeanette, stod brud 1976, när hon gifte sig med Esben Colfach. De har tre barn: Fredrik (född 1978), Peder (född 1981) och Christian (född 1983).
Yngsta dottern Madeleine gifte sig med friherre Gerard De Geer av Finspång 1981 och har med honom barnen Jana (född 1983), Adrienne (född 1984) och Louis (född 1988). Paret uppges i dag vara skilda.

 Dagmar har alltså tretton barnbarn och faktiskt också en del barnbarnsbarn, varav den äldsta är född i början av 1990-talet.
Maken Nils-Magnus fick endast träffa elva av barnbarnen, då han avled i april 1985, 74 år gammal.
 
Dagmar von Arbin och fastern Elsa Cedergren (född Bernadotte), som uppnådde rekordålder.


Dagmar och sysslingen Carl Johan Bernadotte på väg till kronprinsessan Victorias förlovningsmiddag på Drottningholms slott.
 
Dagmar von Arbin är mån om sin familj, inte bara döttrarna och deras barn utan även de kungliga släktingarna. Hon är god vän med jämnårige sysslingen greve Carl Johan Bernadotte och var av allt att döma den som månade om fastern Elsa Cedergren, den äldsta kungligheten någonsin som vid sin bortgång 1996 var inne på sitt 103:e levnadsår!

Även för svenska kungafamiljen är Dagmar ett bekant - och omtyckt ansikte. När kronprinsessan nyligen bjöd in till förlovningsmiddag på Drottningholm med den närmaste familjen, var Dagmar en av gästerna, trots sitt relativt avlägsna släktskap. Hon anlände tillsammans med Carl Johan Bernadotte, hans hustru Gunnila, prinsessan Désirée, samt dennas make Niclas Silfverschiöld. Trots att Dagmar är den äldsta icke ingifta medlemmen i Bernadottesläkten är hon Still going strong - och visst var hon med på kronprinsessans bröllop.


Kungens systerson Edward - arbetar som konstnär

Edward Ambler, äldste son till prinsessan Margaretha, lever inte som en kunglighet. Han bor till exempel i ett litet hus i England och arbetar som konstnär...
Charles Edward Ambler föddes den 14 juli 1966, på dagen elva år innan kusinen Victoria, som andra barnet och äldste son till prinsessan Margaretha och hennes make, affärsmannen John Ambler. Vid födseln visade prinsessan Margaretha med make John stolt upp sin son och hans storasyster Sybilla - för detta var innan modern började dra sig undan media.
1969 fick Edward tre år gammal en lillebror; James och familjen Ambler var nu fullständig med sina tre barn.
Edward växte upp i den stora herrgården Chippinghurst Manor vid Oxford, som föräldrarna senare tvingades sälja.

Prinsessan Margaretha och John Ambler med nyfödde Edward och hans äldre syster Sybilla.

Dessvärre fick Edward och syskonen varken träffa morfar prins Gustaf Adolf, som 19 år tidigare omkom i en flygolycka 40 år ung, eller farfar Charles Ambler, som avled 1954, 58 år gammal. Edward, som ju heter Charles i andranamn, är naturligtvis döpt efter sin farfar.
Mormodern prinsessan Sibylla och farmodern Louise (född Cullen) fick syskonen Ambler träffa många gånger. Dock var bara Edward sex år när Sibylla gick bort, 64 år gammal. Farmor Louise levde fram till 1980.

Redan som åtta-åring hamnade Edward i rampjuset, då i samband med moster prinsessan Christinas bröllop 1974 med Tord Magnuson. Han var nämligen brudnäbb.


 
Vänster bild: På prinsessan Christinas bröllop 1974 var Edward brudnäbb.
Höger bild: Edward, längst till höger, tillsammans med föräldrarna och systern Sybilla vid morbror kungens bröllop 1976.

Som vuxen började Edward arbeta som konstnär och hans artistnamn är "Ed the Artist". Han säljer bland annat sin konst till olika krogar i England.
På 1990-talet fann Edward kärleken i en kvinna med samma yrke som han själv - den tre år yngre Helen Ross från norra England.
Den 31 juli 1999 gifte sig Edward med sin Helen. Bröllopet var långt ifrån lika uppmärksammat som systern Sybillas, men antagligen var det precis det som var meningen från Edwards sida.

Edward med hustrun Helen. Tillsammans har de två döttrar.
Paret fick två döttrar; Sienna Rose i september 2000 och India Tani år 2003. Idag lever den unga familjen Ambler i ett enkelt hus; Rose Cottage i Northamptonshire, nära Northampton. Här har, enligt Svensk Damtidning, Edward gjort om en smedja till konstateljé. Barnen har nära till sin farmor prinsessan Margaretha, som bor i den närbelägna byn Oxfordshire. Här bodde också farfar John Ambler fram till sin död den 31 maj 2008.
Edward, som trots allt är kungens systerson och kusin till Sveriges kronprinsessa, lever bevisligen ett mycket vanligt liv, långt ifrån en kunglighets!

Prinsessan Lilian

Engelska Lilian mötte prins Bertil av Sverige redan 1943, men bröllopet stod hela 33 år senare! Nu har hon fyllt 93 år och kallas för "Kungahusets Grand old lady"...
Lillian May Davies föddes den 30 augusti 1915 i Swansea, en stad i södra Wales. Föräldrarna hette William och Gladys. Fadern försörjde sig som gruvarbetare och modern arbetade som affärsbiträde. Det var nödvändigt att båda föräldrarna hade var sina yrken, eftersom de skildes åt efter en kort tid som gifta. Det var kort sagt ingen överklasstillvaro Lillian växte upp i. Därför fick hon redan i tidiga tonåren själv börja arbeta. Hon anställdes som modell i London och i samband med detta ändrade hon sitt namn, genom att plocka bort ett L i "Lillian".
Hon var också med i ett par filmer på 1930-talet.

1940 gifte sig Lilian med den två år äldre skådespelaren Ian Craig. Drygt en månad efter bröllopet blev han inkallad till militärtjänst (detta var ju ett år efter Andra Världskrigets utbrott) och träffade så småningom en ny kvinna.
Men Lilian Craig sörjde inte överdrivet mycket för det, eftersom hon på ett coctailparty med anledning av sin 28-årsdag också träffade prins Bertil. Kärlek uppstod inte med en gång, utan växte fram. Mycket berodde det på en tysk bomb som var placerad i det område Lilian bodde.
Prins Bertil, som var på besök hos hertiginnan Marina av Kent, tvingades avbryta visiten och skyndade iväg till Lilians hem. Han fann henne under kuddar och filtar "som naturligtvis inte skulle skyddat henne om bomben verkligen hade detonerat" , har han skrivit i sina memoarer. Lilian fick då flytta hem till prinsens våning och Lilian och Ian skildes som vänner.

Men åter till något annat.
Under andra världskriget var inte arbetet som modell och skådespelerska särskilt eftertraktat. Hon arbetade istället på en fabrik där man tillverkade radioapparater för brittiska armén.


 
Lilian fyller 28 år 1943! Prins Bertil närvarar och lär känna mrs Craig.
 
Lilian och Bertil hade på 1940-talet starka planer på att gifta sig, trots att Bertils far, dåvarande kronprins Gustaf (VI) Adolf motsatte sig att hans söner äktade icke-kungliga damer. Lilian var ju dessutom skild, vilket gjorde henne till ytterst olämplig. Säkert skulle trots detta ett bröllop mellan de båda ske, men eftersom Bertils bror; arvprins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka 1947 förändrade dessa planer helt.
Det blev plötsligt ett hopp mellan tronföljarna. Kronprins Gustaf Adolf var 64 år och den dödes son, prins Carl Gustaf (idag Sveriges kung) var nio månader. Någon var alltså tvungen att "fylla igen" detta hopp. Denne "Någon" var prins Bertil, som tvingades att avstå från bröllop med Lilian. 

Paret bodde dock tillsammans för det mesta, prinsen köpte till exempel Villa Mirage på Franska Rivieran och Villa Solbacken på Djurgården i Stockolm, där man kunde leva privat.
Trots hemlighetsmakeriet fick pressen reda prins Bertils förhållande med miss Lilian Craig. Bertil anade då vad det skulle få för konsekvenser om det hela kom ut i tidningarna.
Han sa då rent ut till journalisterna: "Ni kan förstöra livet för oss om ni vill, men vi är förstås tacksamma om ni låter bli. Och i så fall lovar jag varsko er så snart vår situation förhoppningsvis förändras till det bättre". Nästan inget skrevs därefter om paret. 

Den kungliga familjen accepterade så småningom Lilian och såg henne trots allt som Bertils fru, trots att de inte var gifta Bertil berättar till exempel i sin memoarbok att hans far tyckte om henne och att de besökte honom ofta.

Prins Bertil och hans Lilian vid nye kung Carl Gustafs sida 1973.

 
Vänster bild: Släktträff hos prinsessan Christina 1976. Prinsessan Lilian får vara med på familjebilden, trots att hon inte är gift med Bertil. Bilden är beskuren, men de som syns här är Marianne Bernadotte, prinsessan Désirée, Sigvard Bernadotte, Lilian (då Craig), prins Johann Georg von Hohenzollern-Sigmaringen och Tord Magnuson.
Höger bild: Bröllopet mellan prins Bertil och Lilian skedde den 7 december 1976.
När sedan Gustaf VI Adolf avled på Helsingborgs lasarett den 15 september 1973 förändrades parets situation totalt.
På väg ut från sjukhuset syntes Prinsens bröder Sigvard och Carl Johan Bernadotte med hustrur Marianne och Kerstin - och efter dem kom Bertil med Lilian. Det hela förevigades av många fotografer och detta var första gången paret "uppträdde" offentligt.
Det hela fortsatte. Vid en familjeträff hos prinsessan Christina i samband med kung Carl Gustafs förlovning med Silvia Sommerlath fick Lilian vara med på släktbilden - dock på behörigt avstånd från sin prins.

När sedan Kungen gifte sig med Silvia kände prins Bertil att det var dags, en gång för alla, att slå till, oavsett  vad brorsonen tyckte.
Den 7 december 1976 stod bröllopet i Drottningholms Slottskapell, 33 år efter första mötet. Prins Bertil var 64 år, Lilian 61.
Som tack för parets enorma uppoffring för kungahuset fick Bertil fortsätta vara en kunglig höghet och Lilian blev tilldelad en prinsesstitel.
Prinsessan Lilian och Prins Bertil blev tillsammans enormt populära. Tillsammans utförde de många kungliga plikter, särskillt inom prinsens intressen; bilsport och annan idrott.

Drottning Silvia och prinsessan Lilian vid Nobelprisutdelningen 2006.
20 år fick paret tillsammans som gifta. Den 28 februari 1997 avled prins Bertil och prinsessan Lilian blev änka. Trots detta har hon fortsatt att utföra de uppdrag prins Bertil vanligtvis engagerade sig i.

Idag har prinsessan dragit ned på de kungliga plikterna, med all rätt, eftersom hon trots allt är 93 år. Sedan 2006 närvarar hon till exempel inte vid nobelfestligheterna.
Hon bor kvar i villa Solbacken och får ofta besök av vänner och personer inom den kungliga familjen


Greve Michael Bernadotte av Wisborg

Greve Michael Bernadotte af Wisborg, kungens kusin, har länge bott i Tyskland utan att delta i officiella sammanhang. Fram till 100-årsjubiléet av hans far; designprinsen Sigvard Bernadotte förra året... 
Michael Alexander Sigvard Bernadotte föddes den 21 augusti 1944 som ende sonen till Sigvard Bernadotte och hans andra hustru Sonja (född Robbert). Uppväxttiden tillbringades i Danmark, dels för att modern var dansk, dels för att Sigvard hade sin industrifirma där tillsammans med Georg Jensen.

I juli 1951 fick Sigvard titeln "Greve af Wisborg" av storhertiginnan Charlotte av Luxemburg och hustrun Sonja blev av den anledningen grevinna och sonen Michael greve af Wisborg, som sin far.
Michaels farfar var ju gamle kungen Gustaf VI Adolf och när han fyllde 70 år 1952 arrangerade Michaels faster; svenskfödda drottning Ingrid en tablå där kungens barnbarn (med undantag för greve Carl Johans adopterade barn Monica och Christian, som då endast var fyra och tre år) skulle återge en tavla från 1837. Denna tavla föreställde den dåvarande kungliga familjen (bild nedan). Michael hade rollen som prins Oscar, sedermera kung Oscar II.


Fadern,
greve
Sigvard
Bernadotte.




 
Kopian- och originalet. Från vänster prins Oscar (Michael Bernadotte), drottning Désirée (prinsessan Margrethe av Danmark), kronprinsessan Joséphine (prinsessan Désirée), prins August (kronprins Carl Gustaf), prinsessan Eugenie (prinsessan Anne Marie av Danmark), kronprins Oscar (prinsessan Birgitta), prins Karl (prinsessan Christina), kung Karl XIV Johan (prinsessan Margaretha) och prins Gustaf (prinsessan Benedikte av Danmark).
Konstnären heter Frederik Westin och han målade detta år 1837.


Michael gick liksom sin far på den kända internatskolan Lundsberg i Värmland. Där har även hans farbröder prins Gustaf Adolf, prins Bertil och greve Carl Johan gått före honom. I slutet av 1990-talet gick även kusinbarnet prins Carl Philip på skolan.

När Michael var 16 år skilde sig föräldrarna och pappa Sigvard gifte sig bara en månad senare med Marianne Lindberg. Michael fick då två styvsyskon: Robert och Marielle som båda var mycket yngre än vad han var.

Greve Michael följde 1965 tillsammans med sina kusiner; tronföljerskan Margrethe av Danmark och den svenska prinsessan Christina med farfar kungen på hans årliga Italien-resa. De kunde, trots sin kungliga börd vandra fritt i bland annat Venedig, Rom och Verona.

Greve Michael utbildade sig till arkitekt i den danska huvudstaden Köpenhamn, på Det Kongelige Danske Kunstakademi och det är många byggnader han står bakom.

I början av 1970-talet flyttade Michael till Tyskland och fortsatte här vara yrkesverksam som arkitekt.
Han träffade snart den i Stuttgart födda Christine Wellhöfer, som tidigare varit gift med herr Mario Betti och med honom hade två barn.
Michael gifte sig med Christine den 6 februari 1976 och fick fyra år senare, den 12 oktober 1980, sitt första och enda barn, dottern Kajsa.

 
Vänster bild: Michael och hustrun Christine.
Höger bild: Med dottern Kajsa.
Greveparet lever, enligt  formgivar-organisationen Fyrklövern, i ett vinomåde utanför staden Stuttgart. Barnen, både de som Christine hade i ett tidigare äktenskap och parets gemensamma, är för länge sedan utflyttade.
   Michael Benadotte fortsätter i sin fars spår; utöver arkitekt är han även formgivare och har bland annat designat en smyckeskollektion. Greven har även bevisat att han är en duktig konstnär på ett annat plan - våren 2009 ställde han nämligen ut sina akvareller på det skånska slottet Bosjökloster. 

Greve Michael är släktkär och har flera gånger närvarat på olika familjeträffar (han var en av värdarna för den stora släktträffen vid Sofiero slott 2005) 

Dottern Kajsa är inte gift, men å andra sidan är hon bara 27 år. Så länge hon förblir ogift har hon ju kvar titeln Grevinna af Wisborg, vilket ju skulle försvinna om hon gifter sig (hon får då sin makes titel - eller icketitel). Så det finns verkligen en anledning att fundera...

Prinsessan Désirée, friherrinnan Silverschiöld

Prinsessan Désirée syns knappt alls i media, vilket hon knappast sörjer för. Hon gör ingen affär av sin kungliga titel, men är inte främmande att ställa upp som representant för kungafamiljen när så behövs.
Prinsessan Désirée Elisabeth Sibylla föddes den 2 juni 1938 som tredje barnet till arvprinsen Gustav Adolf och hans hustru Sibylla (född prinsessa av Sachsen Coburg och Gotha).
Hon hade sedan innan systrarna Margaretha (född 1934) och Birgitta (född 1937) och hon fick sedan småsyskonen Christina (född 1943) och Carl Gustaf (född 1946).

Prinsessan Désirée beskrivs av sin barnskötare Ingrid "Nenne" Björnberg som ett roligt och påhittigt barn. Det var också hon som hittade på smeknamnet "Nenne".
När hennes pappa en gång blev arg på henne var hon inte försvarslös.
"Akta dig pappa, jag kan minsann också bli sträng", lär hon ha sagt.



Prinsessan Désirée, här knappt ett år.

Tre år efter faderns död i en flygkrasch 1947 flyttade familjen från Haga slott till Stockholms slott, mitt i centrum. Slottet var inte okänt för henne, delvis för att hon hade undervisats där. Men samma år som flytten skedde, började hon i Franska skolan, i klassen under den ett år äldre systern Birgitta.

1956 reste Désirée till Schweiz för att studera franska i ett par år på den schweiziska skolan Château D'Oex.
Liksom sin äldre syster Margaretha är hon även utbildad inom barnavård och har även studerat ett par år på Konstfack.

Otaliga var de män som prinsessan Désirée i sin ungdom kopplades ihop med, bland andra exkung Simeon av Bulgarien och dåvarande kronprins Konstantin av Grekland (senare gift med Désirées danska kusin prinsessan Anne-Marie).
Under en resa till Bryssel i slutet av 1950-talet berättas det att prinsessan trött replikerade den lyckönskande barnsköterskan.
- Nenne ska inte tro att vi kommer hem med någon prins!

 
Vänster bild: Brudparet, som precis blivit herr och fru Silferschiöld.
Höger bild: Prinsessan Désirée gratuleras av sin farfars hustru; drottning Louise
Friherre Niclas Silferschiöld, bosatt på Kobergs slott utaför Falköping, hade länge varit en nära vän till den kungliga familjen, inklusive Désirée. Emellertid växte kärleken successivt fram för prinsessan och friherrinnan och den 19 december 1963 förlovade sig paret. Bröllopet stod följand år, den 5 juni 1964, i Storkyrkan, Stockholm.
Désirée blev alltså den andra Hagasessan som gifte sig, men redan senare samma månad stod även den äldsta systern Margaretha brud.
   Under vigselceremonin kunde inte Niclas vara tyst, utan pratade ständigt med sin brud. Detta observerades naturligtvis av närvarande journalister, som fyndigt döpte honom till "Snacklas". 

Désirée fick efter bröllopet titeln "Prinsessan Désirée, Friherrinnan Silfverschiöld" av  sin farfar, kung Gustaf VI Adolf och flyttade till Kobergs slott och har härefter fungerat som slottsfru.

Knappt ett år efter bröllopet, den 22 mars 1965, föddes paret Silferschiölds första barn Carl. Redan året därefter fick de en dotter; Christina, kallad "Titti" (den 29 september 1966) och den 20 september 1968 föddes Hélène.

Nästa slottsherre på Koberg blir äldste sonen Carl, som redan nu bor på ägorna med sin familj.
 
Prinsessan Désirée med barnen Hélène, Carl och Christina på 1970-talet.
Två av Désirées barn har gift sig och skaffat familj.
1999 gifte sig dottern Christina med baron Hans de Geer och de har tre barn: Estelle (född 2000), Ian (född 2002) och Fred (född 2004).
Sonen Carl gifte sig den 18 juni 2005 med Maria Fredriksson och de har en gemensam dotter; Anna Margaretha (född 2006). Maria har även två söner från ett tidigare förhållande; Peder och Nils.
Prinsessan Désirée har alltså fyra barnbarn.
Parets yngsta dotter Hélène arbetar som civilekonom och är ogift.

Prinsessan Désirée lever ett anonymt liv i Västergötland och bryr sig inte något större om sin prinsesstitel.
"Jag tycker det är fel att rida på sitt ursprung", har hon sagt.
Prinsessan har dock ställt upp vid sin broders (och hans familjs) sida ett antal gånger, som till exempel när hon tog emot kejsarparet av Japan under deras statsbesök i Sverige år 2000 på Arlanda flygplats. Hon brukar också inviga diverse lokala utställningar.

De forna "Hagasessorna" syns allt mer sällan tillsammans, men några som behållt en nära kontakt genom alla år är prinsessan Désirée och prinsessan Birgitta. Den förstnämnda har till och med köpt en våning på Mallorca, vägg i vägg med sin ett år äldre syster.
Men så har ju Birgitta flera gånger deklarerat att "Désirée är min favoritsyster"...

2008 fyllde prinsessan Désirée 70 år och på denna sida firades det med bilder från hennes liv.
"Så gammal känner jag mig faktiskt inte", sa hon i en intervju i Svensk Damtidning.


John Ambler 1924-2008

Jag ska här skriva ett porträtt om den nyligen avlidne John Ambler.
John Kenneth Ambler föddes den 6 juni 1924 i det engelska samhället Sussex. Hans föräldrar hette Charles och Louise, kallad Lulu (född Cullen).
Som vuxen satsade John på en karriär inom affärslivet; han drev bland annat ett åkeri.
   När han var 30 år förlorade han sin far Charles, som blev 58 år. Fadern stod honom troligen mycket nära och Johns egne son kom senare att döpas efter sin farfar.

Det var detta som så småningom blev känt om John Ambler efter att han i början av 1960-talet träffade den tio år yngre prinsessan Margaretha av Sverige hos gemensamma vänner i London.
På tidiga våren 1964 förlovade sig paret och senare samma år, den 30 juni 1964 gifte de sig i Gärdslösa kyrka på Gotland.
"Typiskt engelskt väder", kommenterade John regnet, men försäkrade trots allt att han var mycket lycklig.

 
Vänster bild: Bröllopet i Gärdslösa kyrka 1964.
Höger bild: Paret Ambler på besök i Sverige i början på 1970-talet.


I samband med det första barnets födelse sa John: "Jag vill ha ett helt cricketlag!" Han fick dock nöja sig med tre barn: Sybilla (14 april 1965), (Charles) Edward (14 juli 1966) och James (10 juni 1969).
John Ambler kom att stå sin svärmor, prinsessan Sibylla, nära och var en given gäst vid den kungliga traditionella jakten på Halle- Hunneberg.  
Enligt Aftonbladet var John efter bröllopet beryktad för "sitt vidlyftiga uteliv".

Som familjefader var han, av vad den tidens dampress skrev om honom, en skojfrisk familjefar som barnen gärna kunde använda för att spela spratt

På 1990-talet  sades det att John Amblers affärer gick dåligt och paret tvingades sälja den stora herrgården Chippinghurst Manor och flytta till ett mindre boende.
1996 blev det mer eller mindre offentligt att John och Margaretha hade separerat - mycket på grund av att prinsessan gick på broderns 50-årskalas utan maken. Paret var ändå fortfarande gifta.

John förekom i princip aldrig längre i media, men ett undantag är på dottern Sibyllas bröllop med baron Cornelius von Dincklage 1998.
Han rapporterades i början av 2000-talet ha flyttat till ett vårdhem - det ryktades bland annat om att han var dement. Hemmet ligger i Oxfordshire och på denna ort bodde även hustrun.

John Ambler avled den 31 maj, 83 år gammal. Begravningen skedde den 5 juni.

Friherrinan Sybilla - kusin med de svenska kungabarnen

Sybilla von Dincklage är den av prinsessan Margarethas barn som syns mest vid sin mors sida - trots att hon bor i Tyskland och modern i London!
Sybilla Louise Ambler föddes i London den 14 april 1965 som äldsta barnet och enda dotter till prinsessan Margaretha och affärsmannen John Ambler. Hon döptes efter sin mormor Sibylla samt drottning Louise. Hennes farbror; den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf var vid den här tiden kronprins och på tronen satt hennes morfarsfar Gustaf VI Adolf.

Vid hennes födelse sa hennes far,den 41-årige John Ambler att dottern var "den vackraste som finns" och visst väckte den lilla flickan uppmärksamhet här i Sverige. När kungen var i England och hälsade på Margaretha satte han sig på golvet och lekte med sin sondotterdotter Sybilla, vilket har förevigats av den legendariske fotografen Lennart Nilsson.

Sybillas mormor; prinsessan Sibylla sa i en intervju att det var lättare att ta flyget till Margaretha i London och Birgitta i München, än det var att besöka Désirée i Västergötland, så Sybilla hade möjlighet att träffa sin mormor relativt ofta fram till hennes död 1972.
image132 image134
Vänster bild: De stolta föräldrarna prinsessan Margaretha och John Ambler till Sybilla.
Höger bild: Sybilla leker med sin morfarsfar Gustaf VI Adolf. Föräldrarna tittar glatt på.


I juni 1974 fick Sybilla Ambler tillsammans med sina syskon och kusiner vara tärna på sin yngsta moster, prinsessan Christinas bröllop.  Men trots viss uppmärksamhet var uppväxten i England på det hela taget anonym och hennes familj kunde leva som vilken annan familj som helst.
Med tiden gick det dessvärre dåligt med affärerna för pappa John Ambler och familjen var tvungen att sälja det stora huset som syskonen Ambler hade vuxit upp i. Kanske var det ett hårt slag för barnen, men de var trots allt i 20-årsåldern och blev förhoppningsvis inte allt för berörda.

1988, 23 år gammal, flyttade Sybilla till München där hon började jobba. Genom arbetet träffade hon den tyske friherren Cornelius von Dincklage och kärlek uppstod. Han hade för övrigt, liksom sin flickvän, en svensk mor (född Heiner).
Den 19 juni 1998 hamnade Sybilla i rampljuset tack vare sitt bröllop med Cornelius. Alla mostrar; prinsessorna Birgitta, Désirée och Christina med makar närvarade inklusive farbrodern kung Carl Gustaf med drottning Silvia och 13 av totalt 14 kusiner (kronprinsessan Victoria närvarade inte på grund av sin USA-vistelse). Så det var inte bara ett bröllop - utan en stor kunglig släktträff!

Paret fick två barn: Friherrinan Madeleine (född den 15 mars 1999) och friherre Sebastian (född den 8 september 2000).
img81/2813/amblerwed19989va.jpg 
Sybilla vid bröllopet med den tyske baronen (eller friherren) Cornelius von Dincklage 1998. Hon blev då friherrina. Morbror kung Carl Gustaf gratulerade.

Tyvärr höll inte äktenskapet med Cornelius och de separerade faktiskt 2005.
- Men jag har ingen ny pojkvän! har hon berättat för Svensk Damtidning.
Trots separationen flyttade Sybilla ändå inte tillbaka till sitt forna hemland England utan bor kvar i München. Kanske är det för att barnen inte ska ha allt för långt till föräldrarna.
Modern; prinsessan Margaretha har ju faktiskt också erbjudits att flytta tillbaka till sitt hemland, Sverige, men tackar nej till det, trots att hon är separerad från sin make och barnen för länge sedan har flyttat hemifrån.
Trots avståndet till sin mor har de bra kontakt och på släktträffar, till exempel på Sybillas farbror kung Carl Gustafs 50 och 60-års fest, syns de gå till och från dem tillsammans.

Sybilla von Dincklage talar endast lite svenska, men förstår en hel del. Hon gör en del besök här, som när hon fyllde 43 år 2008 och firade med våffelkalas på Drottningholm.
Idag arbetar friherrinnan som ansvarig för inköp och försäljning på ett klädföretag, men fram till att yngsta barnet fyllt hela tre år var hon mammaledig. Kanske är det så att hon brås på sin egen mor, som var mycket barnkär...

Grevinnan Kerstin Bernadotte av Wisborg

 
image97Kerstin Bernadotte är den legendariska veckotidningsjournalisten som gifte in sig i den kungliga familjen. Och hon har fört vidare journalistarvet i familjen.
Elin Kerstin Margareta Wijkmark föddes den 4 mars 1910 som fjärde barnet till studierektorn och adjunkten Henning Wijkmark och hans hustru Elin (född Larsson).

Trots att inte Kerstins familj hade det särskilt bra ställt var de bekanta med större delen av Stockholms societet, mycket tack vare att Kerstins pappa hade undervisat dem i någon av de många skolorna han tjänstgjort vid.
Hon umgicks bland annat med prins Carl j:r; son till prins Carl (bror till Gustaf V) och prinsessan Ingeborg. 

Under hela Kerstins uppväxt var hennes mor svårt sjuk i tuberkulos, något hon också dog av i februari 1925. Dottern Kerstin var då 14 år. Men problemen för familjen skulle inte ta slut där. Kerstins syster Ingegerd drabbades också av sjukdomen och avled också hon, ett tiotal år senare.
Efter moderns död gifte pappan Henning och fick sonen Carl-Henning 1934. Han är numera en känd författare och Augustpristagare 2007.

Vid 17 års ålder hoppade Kerstin av gymnasiet och fick så småningom arbete på en bank. Men två år senare sade hon upp sig och läste in de sista åren på gymnasiet. Hon tog därför studenten 1931. Sedan var det dags att komma in i arbetslivet igen. Hon började nu på dagstidningen Nya Dagligt Allehanda.

   
image98Kerstin umgicks redan
som barn i de kungliga
kretsarna, närmare
bestämt med prins
Carl jr.
 
 
 

1935 slutade Kerstin på Nya Dagligt Allehanda, för att i juni samma år gifta sig med Axel Johnson. Äktenskapet mellan storstadsflickan och norrlänningen blev inte långvarigt och paret skilde sig bara ett par månader efter bröllopet.

Nu var hon tvungen att skaffa sig ett nytt jobb, denna gången blev det på en veckotidning: Veckorevyn. Vid den här tiden var det ingen populär tidning och nära att gå i konkurs. När så Kerstin gick in till Albert Bonnier för att sluta, passade hon på att klaga på tidningen och kom med nya förslag om hur den skulle kunna se ut. Det hela slutade, möjligen en smula typiskt för Kerstin, med att hon blev chefredaktör för tidningen.

1939 träffade Kerstin prins Carl Johan, dåvarande kronprinsen Gustaf Adolfs yngste son. Tycke uppstod och 1941 friade han till henne.
I hovets ögon var Kerstin inte någon lämplig hustru till dåvarande kronprinsens yngste son, och Carl Johan blev tvungen att gifta sig utomlands. I krigstider som dessa var det emellertid nästintill omöjligt att resa till andra länder, vilket innebar att bröllopet fick vänta till andra världskrigets slut; 1946 i New York. Här blev också paret bosatta.

image99
1946 gifte sig Kertin Wijmark med prins Carl Johan. Han förlorade då sina kungliga titlar.

Paret adopterade barnen Monica, som föddes 1948 i Österrike, och Christian, som föddes 1949.

Kerstin och Carl Johan umgicks mycket med dåtidens storheter, som till exempel Gary Cooper, Karl Gerhard, Birgit Nilsson och inte minst Greta Garbo.
Under Garbos omtalade Sverige-besök sommaren 1975 bodde hon faktiskt hos paret Bernadotte. Carl Johan mötte pressen och sade: "Jag kan inte neka till att Greta Garbo är här, men jag har lovat att hon skall få vara ifred. Under inga som helst omständigheter är hon beredd att lämna några intervjuer eller att över huvud taget framträda i pressen."

Hade Kerstin förut mötts med misstänksamhet från sin svärfar kung Gustaf VI Adolf, blev relationen betydligt bättre ett tiotal år efter bröllopet. 1966 skrev hon till och med en bok om honom, i samarbete med den världsberömde fotografen Lennart Nilsson: "Ett år med kungen".
Kerstin skrev också självbiografin "Ett sån't liv" 1975, som rekommenderas, för den är hemskt rolig och "Moderna manér" 1982.


image122
Bröderna Carl Johan och Sigvard med makarna Kerstin och Marianne kommer ut från Helsingborgs lasarett, efter att deras far Gustaf VI Adolf dött. 

image102 image103
Till vänster: Carl Johan och Kerstin på kung Carl XVI Gustafs bröllop 1976.
Till höger: Paret Bernadotte på 1970-talet.

Paret Bernadottes barn fick inte titeln "Bernadotte av Wisborg" eftersom de var adopterade. Men dottern Monica blev ändå grevinna vid sitt giftermål med greve Johan Bonde. De fick barnen Ebba (1980), Marianne (1982) och Carl Johan (1984).

Sonen Christian gifte sig med Marianne Jenny (från Schweiz) och har även han tre barn: Christina (1983), Richard (1985) och Philip (1988). Familjen är bosatt i USA.
Kerstin fick bara träffa fem av sina sex barnbarn, eftersom hon dog året innan sitt sista barnbarn föddes.
Hon avled den 11 september 1987, 77 år gammal. Då hade hon varit sjuklig en längre tid.

Kul att veta är också att paret Bernadottes barn verkligen har gått i sina föräldrars fotspår. Sonen Christian är affärsman precis som sin pappa och dottern Monica är journalist som sin mamma.
Hon är nu skribent på Svensk Damtidning och har förut arbetat på Husmodern, Se & Hör och Hänt Extra.
På Svensk damtidnings hemsida hade hon en tid spalten "Fråga Grevinnan".

Prinsessan Margaretha, Mrs Ambler


Prinsessan Margaretha är den i media mest osynliga av kungens systrar. Men det kanske inte är så konstigt - hon bor ju faktiskt långt borta i England. 
Margaretha Désirée Victoria, Prinsessa av Sverige, föddes den 31 oktober 1934 som äldsta dotter till arvprinsen Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla (född prinsessa av Sachsen-Coburg och Gotha).
Prinsessan fick så småningom småsyskonen Birgitta (1937), Désirée (1938), Christina (1943) och Carl Gustaf (1946)

De kungliga småsystrarna blev väldigt populära och kallades allmänt för "Hagasessorna", eftersom de växte upp på Haga slott. Även sedan de fått sin enda lillebror; Carl Gustaf, frossade svenska folket i reportage om de små prinsessorna.

Barndomen var antagligen mycket lycklig på Haga, men den lyckan vände 26 januari 1947, då barnens pappa, prins Gustaf Adolf omkom i en flygolycka vid Kastrups flygplats i Danmark.
Man flyttade 1950 in till Stockholms slott och här var inte riktigt livet som förr. Närheten till naturen fanns till exempel inte längre.

Av ständiga barnsköterskan Ingrid "Nenne" Björnberg, beskrivs Margaretha som den mest musikaliska av alla syskonen och sägs även vara "oändligt känslig".


image87 
Prinsessan Margaretha med sina systrar Birgitta och Désirée, föräldrarna Gustaf Adolf och Sibylla och i mitten prinsessornas farfarsfar kung Gustaf V. Året var 1940.
På 1950-talet utbildade sig prinsessan i klädsömnad på Märthaskolan och gick senare på barnavård- och matlagningskurs. Svenskfödda drottning Ingrid av Danmark blev ett stort stöd för henne i valet av utbildning.

I början av 1958 träffade Margaretha konsertpianisten Robin Douglas-Home när hon var i England. De inledde en romans och det var mycket nära att de förlovade sig. Men pressen blev för stor för prinsessan och det hela tog slut.
Robin hade senare en affär med den engelska prinsessan Margaret, men upplöstes gjorde också den.
1959 gifte han sig dock med Sandra Paul och fick med henne en son, men paret skilde sig 1965. Robin tog livet av sig tre år senare, 36 år gammal.

1963 träffade prinsessan en annan engelsman, den tio år äldre affärsmannen John Ambler. De förlovade sig i februari 1964 och Margaretha blev den tredje i syskonskaran att göra detta.
Den 30 juni samma år gifte sig paret i Gärdslösa kyrka på Öland. Jämförelsevis med systrarna, som gift sig i Stockholm, var inte detta bröllop särskilt pampigt.
Men trots regn hade många människor samlats utanför kyrkan för att få en skymt av det nygifta paret. 

    image88 image90
Vänster bild: Robin Douglas-Home, som i slutet av 1950-talet hade en för prinsessan seriös romans med prinsessan.
Mittenbilden: Prinsessan Margaretha förlovade sig istället med John Ambler i februari 1964.
Höger bild: Prinsessan Margaretha gifte sig med John Ambler på Öland den 30 juni 1964.
Prinsessan Margaretha flyttade med John Ambler till London, men trots detta hade hon en bra kontakt med sin mor; prinsessan Sibylla.
Margaretha titulerades efter bröllopet: "Prinsessan Margaretha mrs Ambler". Farfar Gustaf VI Adolf insisterade på att hon i det nya hemlandet skulle kallas "Her Royal Highness Princess of Sweden", inte utan resultat.

Den 14 april 1965 föddes parets första barn, dottern Sybilla Louise, döpt efter sin mormor. Paret fick även sönerna Edward (född 14 juli 1966) och James (född 10 juni 1969).

Prinsessan Margaretha med maken John med nytt tillskott i den lyckliga familjen.
Prinsessan Margarethas mor Sibylla dog i november 1972 och året därefter avled hennes farfar; kung Gustaf VI Adolf. Särskilt prinsessan Sibyllas död tog hårt på familjen, hon var ju bara 64 år.
   Efter detta blev Margaretha ett sällsynt ansikte i media och reste nästan uteslutande till Sverige i privata ärenden.
  
Den 19 juni 1998 gifte sig prinsessan Margarethas enda dotter Sibylla Louise med baron Cornelius von Dincklage i München och bosatte sig sedan där. Paret fick två barn: Madeleine (1999) och Sebastian (2000) - och Margaretha blev mormor. Paret är idag separerade.
Den 31 juli 1999 gifte sig prinsessan Margarethas andra barn, Edward, med Helen Ross. Även dessa fick två barn - och Margaretha blev för första gången farmor:  Sienna Rose (2000) och India (2003).
Paret Amblers tredje barn James gifte sig den 25 juli 2001 med Ursula Shipley. De fick barnen Lily (2003) och Oscar (2004).
image85
Prinsessan Margaretha, Tord Magnuson, prinsessan Désirée och prinsessan Lilian vid kng Carl Gustafs 50-åsfirande 1996.
Prinsessan Margaretha och hennes make John Ambler separerade 1996 men skilde sig aldrig. Den 31 maj 2008 blev hon änka när John avled, 83 år gammal. Prinsessan bor idag i Oxfordshire, inte så långt från London.
Det enda officiella uppdraget Margaretha åtar sig är det årliga öppnandet av Svenska Kyrkans julbasar i London.

Hon brukar emellertid delta i släktsammankomster (bland annat släktträffen på Sofiero i juni 2005, brodern, kung Carl Gustafs 60-årsfest i april 2006, farbrodern Carl Johans 90-årsfest i oktober samma år, samt systern Birgittas 70-årsfest i januari 2007). Till dessa evenemang anlände prinsessan alena, eller med sin dotter.

Detta porträtt är uppdaterat den 22 oktober 2008.


Birgitta - prinsessa av Hohenzollern och medlem i svenska kungafamiljen

Prinsessan Birgitta är den enda av kungens systrar som fortfarande är en "äkta" medlem i det svenska kungahuset. Hon är, genom sitt giftermål med en tysk prins även prinsessa av Hohenzollern.
Prinsessan Birgitta Ingeborg Alice föddes den 19 januari 1937 som näst äldsta dotter till prins Gustaf Adolf och hans hustru prinsessan Sibylla av Sachsen Coburg och Gotha. Vid Birgittas födelse var det hennes farfarsfar , den då 79-årige Gustaf V som satt på Sveriges tron.
Prinsessan Bigitta och hennes systrar Margaretha, Dèsirée och Christina kallades under sin uppväxt för "Hagasessorna", då de bodde på Haga slott utanför Stockholm.

Den 30 april, på Valborgsmässoafton 1946 föddes Hagaprinsessornas ende bror, Carl Gustaf, som bekant är Sveriges kung idag. Bara nio månader senare, den 26 januari 1947, förlorade de fem syskonen sin pappa Gustaf Adolf i en flygolycka. Birgitta hade då precis fyllt tio år. 
Eftersom modern Sibylla, på grund av alla kungliga uppdrag, inte hade så mycket tid för sina barn, skötte mestadels barnsköterskan Ingrid Björnberg, kallad Nenne de kungliga syskonen.
 
Till vänster: Prins Gustaf Adolf och Sibylla med barnen Margaretha (stående), Birgitta, Christina, Dèsirée och Carl Gustaf (hos Sibylla).

Prinsessan Birgitta undervisades på Stockholms slott fram till dess att hon var 14 år. Då började hon i Franska skolan och fick därmed lite större frihet; hon kunde till exempel gå ut mer med sina vänner och roa sig.

I tonåren fäktades prinsessan mycket, något som hennes pappa också gjorde när han var ung. Modern Sibylla tyckte att det var viktigt att hennes barn tog efter sin fars idrottsintresse och det kan vara en förklaring varför Birgitta anammade sporten.
1956 började hon, passande nog, studera på Gymnastiska Centralinstitutet, GCI. Här började hon också umgås med en stor sportstjärna - ishockeyspelaren Sven Tumba. De hade en romans, som så småningom mynnade ut. Dock är paret än idag goda vänner.
1958 utexaminerades prinsessan från GCI och fick senare samma år en tjänst som gymnastiklärare på Broms skola. Här trivdes hon mycket bra och har på senare år sagt att "Det var min bästa tid!"

Prinsessan Birgitta reste 1959 till München med väninnan Catty Hägglöf för att lära sig tala tyska bättre. På en coctailmottagning träffade hon sin stora kärlek- prins Johann Georg av Hohenzollern. I slutet av 1960-talet förlovade sig paret och den 25 maj 1961 gifte de sig i Sverige. Den 30 maj skedde ceremonin i Sigmaringen.
Prinsessan Birgitta är den enda av kungens systrar som gift sig kungligt och därmed är hon också den enda av dem som fortfarande räknas som medlem av det svenska kungahuset.
Det tyska prinsparet fick tre barn: prins Carl Christian (född 5 april 1962), prinsessan Désirée (född 27 november 1963) och prins Hubertus (född 14 juli 1966).

Prinsessans bröllop med prins Johann Georg von Hohenzollern Sigmaringen 1961.


Prinsessan Birgitta med sina tre barn Hubertus, Désirée och Carl Christian.
Prinsessan har under hela sitt liv varit mycket intresserad av mode och är än idag känd för att vara den mest medvetna av Hagasessorna. 
"När man var ute på en promenad i hennes sällskap kände man sig riktigt stolt över den uppmärksammhet hon väckte med sitt utseende", skrev forna barnsköterskan Nenne Björnberg i sina memoarer.
Faktiskt hade prinsessan Birgitta under många år en egen klädbutik i centrala München, som hette Popcorn. 

Prinsessan Birgitta bor numera ensam på Mallorca där hon mestadels spelar golf. Hon kommer sällan hem till Sverige när olika evenemang sker här utan fungerar som kungafamiljens "länk" på Mallorca.
Hon representerade till exempel Sverige på ett besök i Nya Zeeland i oktober 2008.

Prinsessan är modeintresserad och utstyrslarna väcker ofta upseende.
Prinsessan har fyra barnbarn: Dottern Désirées barn Carl Theodor (1992), Frederik Hubertus (1995), Carolina Maria (1997) och Carl Christians son Nicolas (1999).
Prinsessan Birgitta och Hansi träffas mycket sällan och äktenskapet existerar endast på papperet, sägs det. Trots detta ställde de tillsammans upp vid kung Carl XVI Gustafs 60-årsfest 2006 och prinsessans egna 70-årsfest i januari 2007. 

Ibland har det stormat kring prinsessan Birgitta. När hon och dottern Désirée var i Stockholm mot slutet av 1980-talet och marknadsförde hälsoarmbanden Bio Ray tyckte lillebror kungen att det gick för långt - han satte stopp på systerns försäljning! Trots det var försäljningssiffrorna allt annat än låga när smycket släpptes i butik och än idag är det mycket populärt.
De senaste 20 åren har Birgitta mycket sällan närvarat på släktträffar. Nu är det väl ingen som höjer på ögonbrynen för detta, men annat var det 1993, då lillasyster Christina fyllde 50. Prinsessan Birgittas frånvaro på festen ledde till spekulationer om en släktfejd, vilket naturligtvis inte stämde.
 
Prinsessan Birgitta på yngste sonens bröllop med Ute König 2000.
Prinsessan Birgitta är inte främmande för att skämta med andra. I slutet av 1980-talet var hon på besök hos favoritsystern Désirée i Västergötland. När så systern skulle ta ett bad fann hon till sin stora förskräckelse tre grodor i badkaret - Birgitta hade varit framme!

Med sitt glada humör och sin goda inställning till livet är det många som har Birgitta som favorit-sessa. Men allt är inte bara glitter och glamour i prinsessans liv. Sedan ett antal år tillbaka är hon djupt engagerad i stiftelsen HELP, som hjälper utsatta barn i världen. Som en av grundarna till stiftelsen tar detta mycket av hennes tid, men hon förenar ofta nytta med nöje och anordnar golftävlingar, där pengarna går till nämnda organisation.
   När prinsessan sommarpratade i P1 2009 berättade hon faktiskt just om sitt engagemang för utsatta barn, samt naturligtvis sitt älskade Mallorca!

Gamle kungen skulle blivit 125

 På söndag skulle vår förre kung Gustaf VI Adolf (även kallad "gamle kungen") fylla 125 om han hade levat. 
Han räknas som en av Sveriges mest omtyckta monarker och inte bara rojalister kände sorg när han 1973 gick bort.
Oscar Fredrik Willhelm Olof Gustaf Adolf föddes den 11 november 1882 som äldste son till kronprinsparet Gustaf (V) och hans hustru, den tyskfödda prinsessan Victoria. Barndomen var sträng; han fick till exempel bara leka med jämnåriga pojkar från de absolut finaste familjerna. Dessa fick han bara bjuda hem på helgerna och leka försynt och framförallt tyst med. Man lärde även Gustaf Adolf och hans två år yngre bror Willhelm att visa en näst intill omänsklig respekt för äldre människor. Naturligtvis var det inte föräldrarna som skötte om barnen, utan det före detta skrivbiträdet (läs sekreteraren) Luise Rinnman. 

       
Föräldrarna Gustaf V och drottning Victoria.
Han gick, som så många andra kungliga barn, i slottskola på Kungliga slottet i Stockholm, med av hovet speciellt utvalda klasskamrater. Som ung var han intresserad av sport, särskilt tennis, som sin pappa "Tenniskungen". Men hans största passion var redan vid 15 års ålder arkeologin, en passion som varade hela livet.
År 1905 åkte Gustaf Adolf till Kairo i Egypten för att studera arkeologi. Händelsevis fanns det två prinsessor där; systrarna Margaret och Patricia av Storbrittanien och Irland. Det var meningen (för prinsessystrarna var inte där samtidigt som arvprinsen av en slump) att Gustaf Adolf skulle välja prinsessan Patricia till en framtida hustru, då hon var något yngre än honom och därför ansågs vara ett passande parti. Men Prinsen valde den äldre utav sytrarna; Margaret och paret gifte sig i juni samma år i England. I bröllopsgåva fick de till exempel slottet Sofiero i Skåne av brudgummens farfar Oscar II.

         Kungafamiljen
Bilden till vänster: Kronprinsparet Margaretha och Gustaf Adolf.
Bilden till höger: Kronprinsparet med barnen Gustaf Adolf, Sigvard, Bertil, Carl Johan och Ingrid.          
                                  
Gustaf Adolf och Margaretha (hennes namn försvenskades när hon kom till Sverige) blev två år senare kronprinspar av Sverige sedan Oscar II avlidit och sonen Gustaf blivit kung. Vid den tiden hade paret hunnit få två barn: Gustaf Adolf j:r (1906-47, kallad Edmund inom familjen) och Sigvard (1907-2002). De fick även Ingrid (1910-2000), Bertil (1912-97) och Carl Johan (född 1916).
Kronprinsessan Margaretha väntade sitt sjätte barn 1920 när hon injuknade i öroninflammation. Det utlöste en mängd andra sjukdomar och samma år, den första maj, dog hon av blodförgiftning.
40 år gammal gifte kronprinsen tre år senare om sig med den 34-åriga lady Louise Mountbatten. De gifte sig under en relativt enkel ceremoni i London. Först diskuterades det  om hurvida den nya kronprinsessan var av kunglig börd eller inte, men ganska snart kom det fram att henne mormorsmor var Drottning Victoria av Storbrittanien-Irland och kejsarinna av Indien. En kungligare person får man leta efter!

På 30-talet gifte sig Gustaf Adolfs brorsson Lennart och hans egen son Sigvard med icke-kungliga personer (Lennart gifte sig 1932 med Karin Nissvandt och Sigvard 1934 med tyskan Erika Patzek). Detta motsatte kronprinsen sig starkt. han försökte till varje pris få dem att ställa in bröllopen, men i båda fall misslyckades han.
1939 tog Andra världskriget sin början och medan kung Gustaf V eventuellt hade sina sympatier hos tyskarna, var hans son starkt emot nazisterna och deras krig.
"Aldrig skall vi kyssa preussarnas stövlar", lär han ha sagt om dem.
1946 fick Kronprinsens äldste son Gustaf Adolf j:r  och hans hustru Sibylla, efter fyra prinsessor, äntligen en son; Carl Gustaf Folke Hubertus (kallad Lillprinsen). Året därefter dog Lillprinsens far i en flygolycka och det blev plötsligt en lucka i tronföljden, mellan kronprins Gustaf Adolf (64 år) och arvprinsen Carl Gustaf (nio månader).
Den ende ogifte av kronprinsens söner vid den här tiden: prins Bertil, fick på grund av denna lucka avstå från att gifta sig med sin kärlek Lilian Craig (som inte bara var ickekunglig, hon var även skild), ifall Gustaf Adolf skulle dö innan sonsonen var kungamyndig. han fick alltså agera som ett slags arvfurste.



Gustaf Adolf med svärdottern Sibylla och barnbarnet kronprins Carl Gustaf.

Vid sin sida hade han hustrun Louise och de blev snabbt ett mycket omtyckt kungapar, så omtyckta att Socialdemokraterna i princip lade ner kravet på republik; så många av partiets väljare var nämligen för den. Kungen och drottningen åkte, trots sina höga åldrar på Eriksgator, statsbesök och andra evenamang och mottogs med stor glädje överallt.

Den sjunde mars 1965 dog drottningen, 75 år gammal. Det blev stor sorg i landet och inte minst blev man orolig för om den 81-årige monarken skulle klara av sin andra hustrus död. Men kungen hämtade sig och redan samma år återgick han till sina uppgifter som kung.
1971 blev sonsonen Carl Gustaf, 25 år gammal, kungamyndig och han fick svära trohetseden inför sin farfar.
Året därpå fyllde kungen 90 år och han sa med anledning av det: "Min bön är -och jag tror på dess förverkligande: att vårt folk under samfälld strävan skall finna vägar till ett fortsatt fritt och lyckligt Sverige".
Den 15 september somnade kungen in på Helsingborgs lasarett. Han efterträddes av sin 27-årige sonson Carl Gustaf, som bekant är vår nuvarande kung.
Gamle kungen ligger begravd i Haga.  

RSS 2.0