I dag fyller kungens syster och farbror år

 

Ingen av dem fyller visserligen jämnt detta år, men det är ändå värt att uppmärksamma att två medlemmar i den kungliga familjen firar födelsedag i dag, den 31 oktober.
Det är kungens syster prinsessan Margaretha fru Ambler, som fyller 76 år, och farbror greve Carl Johan Bernadotte af Wisborg som uppnår hela 94 år i dag.
Båda lever sina liv långt borta från det Kungliga slottet i Stockholm. Greven bor med sin hustru Gunnila på Hallandsåsen utanför Båstad, medan prinsessan har valt ett anonymt liv i Oxfordshire i England.

Foto: Getty
Trots att Carl Johan har uppnått en anmärkningsvärd ålder, är han inte äldst i släkten Bernadotte. Den positionen innehar hans syssling Dagmar von Arbin (född Bernadotte) som förvisso är född samma år som greve Bernadotte, men fyra månader tidigare.
Vid Kronprinsessparets bröllop i juni anlände Carl Johan och hustrun tätt följd av Dagmar och de båda sägs vara goda vänner.

Greve Carl Johan Bernadotte, i släkten kallad "farbror Putte" skall även stå nära sina yngre släktingar, och förra året, då Margaretha fyllde 75, sades det att de båda jubilarerna ringer och gratulerar varandra varje år. Man får förmoda att så också sker denna dag.

 


Bernadotteprinsessan Lovisa - drottning av Danmark


Prinsessan Lovisa var den första av två Bernadotte-prinsessor som blev drottning av Danmark. Till skillnad från sin svenska efterträdare Ingrid lämnade hon få bestående intryck i den danska historien.
Lovisa Josefina Eugenia, Prinsessa av Sverige, föddes den 31 oktober 1851 som äldsta barnet till det dåvarande kronprinsparet av Sverige, Karl (sedermera XV) och Lovisa (född prinsessa av Nederländerna).
Från ätten Bernadottes anfader Karl XIV Johan räknat, var hon den första att födas in i släktens fjärde generation; en generation som senare även skulle inrymma Gustaf V och hans syskon. Vidare kan sägas att hon förmodligen var den enda av drottning Desiderias barnbarns barn som livet igenom hade minnen av nämnda anmoder.
;
Vid ett års ålder fick Lovisa brodern prins Carl Oskar, vilken fick statusen "arvprins". Knappt ett och ett halvt år senare, i mars 1854 avled den lille prinsen, förmodligen efter att han behandlats fel för den barnsjukdom han led av. Lovisa förblev därmed det enda barnet till Karl XV och drottning Lovisa.

Med åren kom prinsessan sin far allt närmare, och hon beskrevs närmast som hans yngre upplaga, medan hon till utseendet mest liknade sin mor. Av fadern, och senare även svenska folket, kallades hon rätt och slätt för "Sessan". Själv benämnde hon sig för "Stockholmrännstensungen", vilket varken vann moderns eller farbrodern prins Oscars (II) gillande. Pappa Karl XV förblev dock mindre berörd och lär om dottern ha sagt att "hon är en ful fan, men hon är rar".
Vänster bild: Prinsessan Lovisa cirka 1860.
Höger bild: "Sessan" och modern, Drottning Lovisa.

Då det snart stod klart att drottning Lovisa inte kunde få några fler barn, uppstod frågan om kognatisk tronföljd, vilket i så fall skulle göra "Sessan" till Sveriges tronföljerska. Denna debatt dog emellertid ut ganska snabbt, eftersom prinsessans farbror Oscar 1858 fick sin första son prins Gustaf som i sin tur kom att följas av ytterligare tre söner - och tronföljden därmed var säkrad. Detta faktum tros ha påverkat de båda familjernas förhållande i negativ riktning och Lovisa kom aldrig att hysa några varmare känslor för sina kusiner.
Långt senare, då den dåvarande kronprinsen Gustaf (V) besökte hennes familj i Köpenhamn, skrev Lovisa att hon inte tyckte Gustaf var någon riktig Bernadotte. "De [svenskarna] äro vana vid mera temperament och gester hos sina kungar", tyckte hon.

Vid en vistelse på faderns slott Bäckaskog i Skåne år 1868, träffade den knappt 17-åriga prinsessan den danske kronprinsen Frederik för första gången. Denne ansågs vara en högst passande äktenskapskandidat till den svenska kungligheten, inte minst för att stärka banden länderna emellan. I juni samma år och på samma plats, skedde förlovningen.

Den 28 juli 1869 stod bröllopet i Stockholm mellan den ännu tonåriga svenska prinsessan och den åtta år äldre danske kronprinsen. Överdådigheten som utmärkte detta bröllop, skar på många sätt i folkets ögon, eftersom Sverige vid denna tid präglades av såväl missväxt som massiv utvandring. Kritiken viftades nonchalant bort med resonemanget att Lovisa var den första prinsessan av ätten Bernadotte att giftas bort - något som nu skulle firas rejält.

Vänster bild: Prinsessan Lovisa och kronprins Frederik strax innan bröllopet 1869.
Höger bild: Kronprinsfamiljen 1887. Stående från vänster kronprins Frederik, prins Christian och prins Carl.
Sittande prinsessan Ingeborg, prinsessan Louise, prinsessan Thyra, kronprinsessan Louise och prins Harald.
Äktenskapet med kronprins Frederik beskrevs aldrig som särskilt lyckligt; paret var helt enkelt för olika. Lovisa, eller Louise som hon fick heta i Danmark och härmed kallas i detta porträtt, var den utåtriktade och gladlynte Frederiks raka motsats. Trots detta, fick kronprinsparet åtta barn: prins Christian (född 1870, senare dansk kung under namnet Christian X), prins Carl (född 1872, senare norsk kung under namnet Haakon VII), prinsessan Louise (född 1875), prins Harald (född 1876), prinsessan Ingeborg (född 1878, senare svensk prinsessa via sitt giftermål med sin mors kusin prins Carl), prinsessan Thyra (född 1880), prins Gustav (född 1887) samt prinsessan Dagmar (född 1890).

Louise blev aldrig populär inom sin nya familj, varken av sin svärmor som även var hennes namne, eller sina två äldsta svägerskor drottning Alexandra av Storbritannien och kejsarinnan Maria Feodorovna (född prinsessan Dagmar) av Ryssland. Kanske var detta en anlednig att kronprinsessan alltmer drog sig undan från det offentliga livet och blev relativt reserverad.

I januari 1906 avled Christian IX och Frederik och Louise blev därmed landets nya kungapar. Även som regentpar kom kungen och drottningen att leva förhållandevis skilda liv och Louise ägnade sig under dessa år i ganska hög utsträckning åt välgörenhet inom den kristna missionen. Hos den danska befolkningen sågs den nya drottningen som "naturlig" och "värdig" och hon kom där att erhålla en viss popularitet     


Vänster bild: Danmarks kungapar 1906-1912. Kung Frederik VIII och drottning Louise.
Höger bild: Louise som nybliven änkedrottning 1912.
Bara sex år efter trontillträdet, avled kung Frederik VIII hastigt under en visit i Hamburg och den sextioåriga drottningen blev änka. Den korta perioden som hustru till en regerande kung, bidrog säkert till att drottning Louise för eftervärlden är relativt okänd.
Louise kom som änkedrottning att dra sig undan än mer från livet i rampljuset och på heltid ägna sig åt välgörenhet. Under svenska dotterdottern prinsessan Margarethas giftermål med den danske prins Axel 1919, var hon dock festligheternas medelpunkt - bröllopet inföll exakt 50 år efter Louises giftermål och Margaretha var den första svenska prinsessa som gift sig sedan dess.

Änkedrottningen Louises strikta och konservativa uppenbarelse gjorde att hon inte heller bland barnbarnen var speciellt populär. Danmarks nuvarande drottning Margrethe har berättat att hennes far inte hade mycket gott att säga om sin farmor.

Den 20 mars 1926 avled drottning Louise, 74 år gammal, på Amalienborgs slott.

Kronprinsessparet besökte ett snöigt Kinnekulle


"Strålande", var kron-prinsessan Victorias reaktion på vintervädret när hon och maken besökte Högkullen på Kinnekulle under fredagsmorgonen.
En imponerande skara människor, visserligen något färre än vad man från början kanske hade räknat med, hade trotsat kylan och snö-(o)vädret och tagit sig upp på Högkullen på Kinnekulle för att få en skymt av Kronprinsess-paret. Dessa är som bekant i full färd med sin intensiva rundresa i hertigdömet.
Innan paret gjorde entré spekulerades det vilt om huruvida de skulle ta sig upp i utsiktstornet eller inte - det var som kanske framgår av bilderna, inte mycket till utsikt att tala om denna morgon.

Efter att Hertiginneparet välkomnats med såväl tal från Götenes kommunalråd Bo Bergsten som diverse hyllningar av den församlade massan, vandrade kungligheterna bort till de många kungstenarna, där stenar sedan mer än 100 år har signerats av svenska kungligheter, så också nu. Kronprinsessan och prins Daniel skrev in sina namn på en pappskiva som senare skall huggas in i berget.

På vägen tillbaka till utsiktstornet hälsade Victoria och Daniel på flertalet av de människor som var på plats och ägnade i vanlig ordning särskilt mycket tid åt de minsta barnen.
Prins Daniel vände sig glatt till åskådarna och tyckte det var "kul att ni kom", och benämnde oss som "tappra".


Därefter blev det - trots allt, dags för paret och medföljande uppvaktning att gå in i utsiktstornet för att avnjuta snittar (vilket även förunnades åskadarna) och utsikten, hur bra den nu kan ha varit.

När Kinnekullebesöket var till ända, gick resan för Kronprinsessparet vidare till Läckö slott, där de enligt Nya Lidköpingstidningen möttes av ett tusental människor - långt många fler än på Kinnekulle. Men så hade också vintervädret på en timma och några mil förbytts till ett för månaden normalt höstväder...




Kronprinsessan Victoria och prins Daniel välkomnas till Högkullen.


- Första vinterdagen, sade Victoria hurtigt.


Kungligheterna lyssnar på välkomsttalet, som bland annat refererade till Kronprinsessans senaste besök på Kinnekulle som ägde rum 2002.


Av klädseln att döma, såg det ganska kallt ut för kronprinsessan Victoria. Den som såg ut att frysa mest var dock prins Daniel...


Trots kylan blev besöket både glatt och varmt.


Tre generationer Bernadottar i Helsingborg


På onsdagen markerades 200-årsdagen av Jean Baptiste Bernadottes landstigning i Sverige, vilket gjorde att tre generationer Bernadotte-ättlingar samlades i Helsingborg.
Inte bara den svenska kunga-familjen bevistade de stora festligheterna som på onsdagen inleddes i Helsingör och senare kom att fortsätta i Helsingborg under högtidliga former. Även drottning Margrethe av Danmark och hennes syster prinsessan Benedikte (vilka härstammar från Bernadotte genom båda sina föräldrar) var närvarande, liksom deras och svenske kungens gemen-samma kusin greve Michael Bernadotte af Wisborg (Sigvards son), som anlände från Tyskland.

Inte att förglömma, syntes även Kungliga familjens grand old man, den snart 94-årige greve Carl Johan Bernadotte med hustru Gunnila, vid det rojala sällskapets sida. Det är faktiskt mycket tack vare honom som det blev en så omfattande kunglig uppslutning vid detta evenemang, åtminstone enligt Helen von Platen, projektledare för Bernadottes 200-årsfirande i Helsingborg. Hon berättar nämligen för Sydsvenska Dagbladet att nämnde greve "har varit oerhört engagerad i jubileet". Med sig hade han sina två barn Christian och Monica.

Det var således tre generationer Bernadotteättlingar som tillsammans markerade 200-årsminnet av sin gemensamme anfaders intåg i Sverige - den yngste ättlingen i sammanhanget var prins Carl Philip, född 1979. Prinsessan Madeleine, vistas som bekant i New York för Childhood Foundations räkning och kunde därmed inte komma. Den församlade publiken i Helsingborg lät sig uppenbarligen inte nedslås av det - populärast av alla kungligheter denna dag var utan tvivel kronprinsessan och hennes make.

För övrigt: för bild på prins Daniel och Michael Bernadotte (som suddig skymtar i bakgrunden) - besök DN.

Faksimil: Sydsvenskan, TV4


Carl och Ingeborg - Victoria och Daniels företrädare


Västergötland är ett landskap med en stolt kunglig historia. Detta faktum gör sig i slutet av denna vecka påmint, när Kronprinsessparet besöker landskapet.
Kronprinsessan Victoria är inte den första i ätten Bernadotte som innehar titeln "Hertiginna av Västergötland" (hon är dock den första kvinnan som är hertiginna i sig själv och inte tack vare giftermål).
1897 gifte sig nämligen den danska prinsessan Ingeborg (dotter till kung Frederik VIII och hans svenskfödda hustru Louise) med den svenska prinsen Carl, sedan födseln hertig av Västergötland. På så sätt förlänades alltså även Ingeborg denna titel.

Visserligen hade paret; "Prins Carls", som de kallades i folkmun, sina hem i Stockholm och i Östergötland, men statusen som hertig respektive hertiginna tog de verkligen på allvar. Fem år efter bröllopet, 1902, gjorde prinsparet ett för bygden mycket uppmärksammat besök, som främst koncentrerade sig till Kinnekulle. De togs emot av friherreparet Klingspor och besökte sedan ett antal platser i det närliggande området, bland annat utsiktstornet på den så kallade Högkullen, på just Kinnekulle. Denna utflyktsort kommer även kronprinsessan Victoria och prins Daniel besöka på fredag, 108 år efter sina kungliga föregångare.

Tillsammans med sin bror kung Gustaf V, fick prins Carl och hans fru återigen ett tillfälle att besöka sitt hertigdöme 1922, då under festliga former. Detta år firade nämligen den västgötska delen av Göta Kanal 100 års-jubileum. Här var även två av parets döttrar; prinsessorna Märtha och Astrid närvarande.
Se bild till vänster.

Spåren av det forna hertigparet Carl och Ingeborg gör sig faktiskt fortfarande märkbara i Västergötland. Vid sekelskiftet 1800/1900 lades en ny väg i anslutning till nämnda Högkulle, och vid det kungliga Kinnekullebesöket 1902 fick leden namnet "Prinsessan Ingeborgs väg", vilket den fortfarande heter.
Värt att nämna är även den kungliga inskription som minner om den 23-årige och ännu ogifte prins Carls visit på bäckravinen Jättadalen, som är en del av det skaraborgska berget Billingen (se höger bild).

Bloggvila...


För tillfället har jag inte så mycket inspiration för att skriva kungliga inlägg.
Efter det kungliga bröllopet tidigare i år, har mer och mer av mitt engagemang för den här bloggen försvunnit och jag har på sista tiden skrivit alltmer sällan. Då med fokus på sådant som redan står att läsa i de flesta andra medier.
Det är därför hög tid att ta en liten paus och fundera på vad jag fortsättningsvis vill fokusera på här.

Planerar att vara igång igen mot slutet av den här månaden :)

/Johannes

Kungen betonade tolerans vid Riksmötets öppnande


 
Vänster bild: Kungen öppnar Riksmötet.
Höger bild: Drottning Silvia välkomnas av talman Per Westerberg som i måndags fick förnyat förtroende på sin post.


På tisdagen öppnades Sveriges Riksdag av kung Carl Gustaf. Kungens tal var i år anmärkningsvärt kort, men accentuerades av ämnena tolerans och demokrati.

Riksmötet inleddes på sedvanligt vis med gudstjänst i Storkyrkan, där såväl Kungaparet som Kronprinsessparet och även kungens yngsta syster prinsessan Christina fru Magnuson, deltog. Gudstjänsten detta år blev emellertid extra uppmärksammad från medialt håll, då biskop Eva Brunnes predikan, som bland annat omfattade kritik mot rasism och främlingsfientlighet, av någon anledning inte vann Sverigedemokraternas gillande - vilket föranledde flera representanter från partiet att lämna kyrkan under Kungafamiljens och övriga närvarandes åsyn.
Partiledare Jimmy Åkesson, vars parti väl knappast är känt för sina okontroversiella ställningstaganden, är i detta fall medveten om sitt och partikollegernas brott mot etiketten (eller brist på normala beteende?) och intygar för SvD att han skall be kungen om ursäkt.

Kung Carl XVI Gustaf höll i år ett i jämförelse med övriga år, kort tal, där han fick med aspekter såsom det kungliga märkesåret 2010, vikten av demokrati och främjandet av mänskliga rättigheter utomlands. Det som kanske gav störst intryck var uttalandet om den dagsaktuella frågan tolerans. Om det sade han bland annat: "En god samhällsgemenskap bygger på ömsesidig respekt och på fritt meningsutbyte. Den förutsätter tolerans mot oliktänkande och trygghet till liv och egendom".

De kungliga damerna bar, som en liten referens till forna tiders högtidliga öppnande, svarta dräkter.

Prinsessan Christina.

Foto: SVT, Reuters


RSS 2.0