Hassan II av Marocko - både hatad och älskad
Marockos framlidne kung, Hassan II, är en omdiskuterad regent. Så här tio år efteråt; är han värd att hyllas eller bör man förtränga hans tid vid makten?
Kung Hassan II föddes den 9 juli 1929 som äldste son till Marockos dåvarande sultan Mohammed ben Yousef och hans första hustru Lalla Abla bint Tahar. Ätten som Hassan föddes in i kallas för den Alouitistiska kungaätten och har sin början på 1600-talet i ett område vid Sahara, i Nordafrika. Det sägs att den härstammar från profeten Mohammed, som ju levde på 600-talet!
Hassan hade fyra yngre syskon, prinsessan Lalla Aicha (född 1930), prinsessan Lalla Malika (född 1933), prins Moulay Abdullah (född 1935) och prinsessan Lalla Nuzha (född 1940, död i bilolycka 1977). Han fick även två halvsyskon, Lalla Fatima (född 1929) och Lalla Amina (född 1954, död 2008), som fadern hade med sina två andra hustrur.
Den unge tronföljaren fick en modern utbildning. Bland annat läste han efter grundskolestudierna på Bordeaux Universitet i Frankrike. Valet var ingen slump, eftersom Marocko sedan början på 1900-talet var en fransk koloni och för att öka relationerna länderna emellan placerade man Hassan här.
Vänster bild: Hassans far, Mohammed V av Marocko.
Höger bild: Hassan med sin far 1958.
1954 ockuperade Frankrike Marocko och Hassan tvingades att med sin familj fly till Madagaskar, för att undvika fara. Redan året därpå återvände emellertid fadern sultan Mohammed ben Yousef och ledde befrielsekampen mot landet i norr. Det hela lyckades och 1956 kunde Marocko förklara sig självständigt. Sultanen utropades till kung under namnet Mohammed V och och Hassan blev kronprins.
Men tiden som tronföljare blev inte långvarig. I februari 1961 avled fadern och det blev Hassan som uppsteg på tronen. Samma år gifte han sig även med två stycken kvinnor (mångifte är ju som möjligen framgått tillåtet i Marocko), som efter bröllopen fick namnen Lalla Latifa Hammou och Lalla Fatima bint Qaid Amhourok. Med förstnämnda fick han fem barn, prinsessan Lalla Meryem (född 26 augusti 1962), prins Mohammed (tronföljaren, född 21 augusti 1963), prinsessan Lalla Asma (född 30 september 1965), prinsessan Lalla Hasna (född 19 november 1967) samt prins Moulay Rachid (född 20 juni 1970). Det andra äktenskapet var barnlöst.
1960- och 70-talens vänstervåg märktes även i Marocko. Den mycket enväldige konungens makt inskränktes betydligt av den reformvänliga regeringen. Naturligtvis gillades inte detta av regenten, men för folket började nu en hoppets stjärna för demokrati tändas. Krav på ökat inflytande från landets medborgare blev nu allt vanligare.
1971 gick det så långt att kung Hassan utsattes för en militärkupp, där målet var att mörda kungen och på så sätt ta makten ur hans händer. Kuppen misslyckades (och gav upphov till att Hassan kallades "turkungen"), men trots detta dödades många människor.
Kommunistiska gerillagrupper blev uppenbarligen inspirerade av detta illdåd och planerade 1973 själva ett attentat. Dock avslöjades detta och kungen bestämde att diktatur skulle återinföras i landet, för att undvika sådana här incidenter. Detta statsskick höll endast i några år och 1977 kunde åter oppositionen framföra sina åsikter.
Kung Hassan II (t.h) med sin son kronprins Mohammed, som idag är kung i Marocko.
Men allt var inte frid och fröjd. Kungens begär för spanska Västsahara blev allt större och när Spaniens president tillika diktator Francisco Franco låg för döden 1975 såg Hassan sin chans att erövra området.
Nära en miljon soldater, beväpnade endast med Komorernas flagga, tågade in i Västsahara, och Spanien gav helt passivt bort landet till Marocko och Mauretanien. Demonstrationen kallas idag för "Gröna marschen", eftersom de många flaggorna som bars ju är gröna. Bland sitt folk blev kung Hassan för detta omåttligt populär!
Alla invånare i Västsahara fann sig oturligt nog inte i detta. I samarbete med grannlandet Algeriet inledde den inhemska befrielserörelsen Polisario ett gerillakrig mot Marocko och det såg i slutet av 1970-talet mycket dystert ut för både monarkin och landet.
Men krigslyckan vände. USA ryckte i början av 1980-talet in med mer utvecklade vapen och gerillarörelserna tvingades ge med sig. För att förhindra ytterligare konflikter byggdes en 100-tals mil lång mur genom Västsahara.
Kungens popularitet dalade nu allt mer. Marocko var efter framförallt ovan nämnda konflikt mycket fattigt och Hassan fick kritik för sitt styre. Enligt en allt större mängd människor slösade han för mycket med skattepengarna, till exempel lät han bygga en mycket dyr moské i Casablanca, vilket av många sågs onödigt.
Kung Hassan II:s alla barn: Prinsessan Lalla Hasna, Prinsessan Lalla Asma, Kung Mohammed VI, Prinsessan Lalla Meryem och Prins Moulay Rachid.
1984 gifte sig äldsta dottern prinsessan Laila Meryem med ministersonen Fouad Filali. De gav Hassan hans första barnbarn, Lalla Soukaïna (född 1986) och Moulay Idriss (född 1988). Paret skilde sig 1999.
Bara ett par år efter äldsta dotterns bröllop stod Hassans tredje barn, prinsessan Lalla Asma, brud när hon gifte sig med Khalid Bouchentouf. De fick tillsammans barnen Lalla Nuhaila (född 1988) och Yazid (född 1992).
1991 gifte sig yngsta dottern prinsessan Lalla Hasna med doktor Khalid Benharbit. I december 1995 kom deras första dotter, Lalla Oumaïma till världen och endast två år senare föddes Lalla Oulaya.
Äldste sonen, Mohammed, gifte sig 2002 med Salma Bennani. De är sedan 10 år kungaparet i Marocko och har två barn: kronprins Moulay Al Hassan (född 2003) och prinsessan Lalla Khadija (född 2007).
Hassan II:s yngste son prins Moulay Rachid är ogift.
På 1990-talet förändrades kung Hassans rykte något. Han började allt mer verka för ökade mänskliga rättigheter, men förde trots detta ett auktoritärt ledarskap.
Vid sin död den 23 juli 1999 hade han suttit på tronen i 38 år, längst bland sina afrikanska kollegor och naturligtvis framkallade hans bortgång en stor landssorg. Kung Hassan var både älskad och hatad, men saknad blev han av de flesta.
Kung Hassan II föddes den 9 juli 1929 som äldste son till Marockos dåvarande sultan Mohammed ben Yousef och hans första hustru Lalla Abla bint Tahar. Ätten som Hassan föddes in i kallas för den Alouitistiska kungaätten och har sin början på 1600-talet i ett område vid Sahara, i Nordafrika. Det sägs att den härstammar från profeten Mohammed, som ju levde på 600-talet!
Hassan hade fyra yngre syskon, prinsessan Lalla Aicha (född 1930), prinsessan Lalla Malika (född 1933), prins Moulay Abdullah (född 1935) och prinsessan Lalla Nuzha (född 1940, död i bilolycka 1977). Han fick även två halvsyskon, Lalla Fatima (född 1929) och Lalla Amina (född 1954, död 2008), som fadern hade med sina två andra hustrur.
Den unge tronföljaren fick en modern utbildning. Bland annat läste han efter grundskolestudierna på Bordeaux Universitet i Frankrike. Valet var ingen slump, eftersom Marocko sedan början på 1900-talet var en fransk koloni och för att öka relationerna länderna emellan placerade man Hassan här.
Vänster bild: Hassans far, Mohammed V av Marocko.
Höger bild: Hassan med sin far 1958.
1954 ockuperade Frankrike Marocko och Hassan tvingades att med sin familj fly till Madagaskar, för att undvika fara. Redan året därpå återvände emellertid fadern sultan Mohammed ben Yousef och ledde befrielsekampen mot landet i norr. Det hela lyckades och 1956 kunde Marocko förklara sig självständigt. Sultanen utropades till kung under namnet Mohammed V och och Hassan blev kronprins.
Men tiden som tronföljare blev inte långvarig. I februari 1961 avled fadern och det blev Hassan som uppsteg på tronen. Samma år gifte han sig även med två stycken kvinnor (mångifte är ju som möjligen framgått tillåtet i Marocko), som efter bröllopen fick namnen Lalla Latifa Hammou och Lalla Fatima bint Qaid Amhourok. Med förstnämnda fick han fem barn, prinsessan Lalla Meryem (född 26 augusti 1962), prins Mohammed (tronföljaren, född 21 augusti 1963), prinsessan Lalla Asma (född 30 september 1965), prinsessan Lalla Hasna (född 19 november 1967) samt prins Moulay Rachid (född 20 juni 1970). Det andra äktenskapet var barnlöst.
1960- och 70-talens vänstervåg märktes även i Marocko. Den mycket enväldige konungens makt inskränktes betydligt av den reformvänliga regeringen. Naturligtvis gillades inte detta av regenten, men för folket började nu en hoppets stjärna för demokrati tändas. Krav på ökat inflytande från landets medborgare blev nu allt vanligare.
1971 gick det så långt att kung Hassan utsattes för en militärkupp, där målet var att mörda kungen och på så sätt ta makten ur hans händer. Kuppen misslyckades (och gav upphov till att Hassan kallades "turkungen"), men trots detta dödades många människor.
Kommunistiska gerillagrupper blev uppenbarligen inspirerade av detta illdåd och planerade 1973 själva ett attentat. Dock avslöjades detta och kungen bestämde att diktatur skulle återinföras i landet, för att undvika sådana här incidenter. Detta statsskick höll endast i några år och 1977 kunde åter oppositionen framföra sina åsikter.
Kung Hassan II (t.h) med sin son kronprins Mohammed, som idag är kung i Marocko.
Men allt var inte frid och fröjd. Kungens begär för spanska Västsahara blev allt större och när Spaniens president tillika diktator Francisco Franco låg för döden 1975 såg Hassan sin chans att erövra området.
Nära en miljon soldater, beväpnade endast med Komorernas flagga, tågade in i Västsahara, och Spanien gav helt passivt bort landet till Marocko och Mauretanien. Demonstrationen kallas idag för "Gröna marschen", eftersom de många flaggorna som bars ju är gröna. Bland sitt folk blev kung Hassan för detta omåttligt populär!
Alla invånare i Västsahara fann sig oturligt nog inte i detta. I samarbete med grannlandet Algeriet inledde den inhemska befrielserörelsen Polisario ett gerillakrig mot Marocko och det såg i slutet av 1970-talet mycket dystert ut för både monarkin och landet.
Men krigslyckan vände. USA ryckte i början av 1980-talet in med mer utvecklade vapen och gerillarörelserna tvingades ge med sig. För att förhindra ytterligare konflikter byggdes en 100-tals mil lång mur genom Västsahara.
Kungens popularitet dalade nu allt mer. Marocko var efter framförallt ovan nämnda konflikt mycket fattigt och Hassan fick kritik för sitt styre. Enligt en allt större mängd människor slösade han för mycket med skattepengarna, till exempel lät han bygga en mycket dyr moské i Casablanca, vilket av många sågs onödigt.
Kung Hassan II:s alla barn: Prinsessan Lalla Hasna, Prinsessan Lalla Asma, Kung Mohammed VI, Prinsessan Lalla Meryem och Prins Moulay Rachid.
1984 gifte sig äldsta dottern prinsessan Laila Meryem med ministersonen Fouad Filali. De gav Hassan hans första barnbarn, Lalla Soukaïna (född 1986) och Moulay Idriss (född 1988). Paret skilde sig 1999.
Bara ett par år efter äldsta dotterns bröllop stod Hassans tredje barn, prinsessan Lalla Asma, brud när hon gifte sig med Khalid Bouchentouf. De fick tillsammans barnen Lalla Nuhaila (född 1988) och Yazid (född 1992).
1991 gifte sig yngsta dottern prinsessan Lalla Hasna med doktor Khalid Benharbit. I december 1995 kom deras första dotter, Lalla Oumaïma till världen och endast två år senare föddes Lalla Oulaya.
Äldste sonen, Mohammed, gifte sig 2002 med Salma Bennani. De är sedan 10 år kungaparet i Marocko och har två barn: kronprins Moulay Al Hassan (född 2003) och prinsessan Lalla Khadija (född 2007).
Hassan II:s yngste son prins Moulay Rachid är ogift.
På 1990-talet förändrades kung Hassans rykte något. Han började allt mer verka för ökade mänskliga rättigheter, men förde trots detta ett auktoritärt ledarskap.
Vid sin död den 23 juli 1999 hade han suttit på tronen i 38 år, längst bland sina afrikanska kollegor och naturligtvis framkallade hans bortgång en stor landssorg. Kung Hassan var både älskad och hatad, men saknad blev han av de flesta.
Prinsessan Anni-Frid av Reuss
Prinsessan Anni-Frid Reuss är en av få kungligheter som inte är världskänd på grund av sin titel, om man inte räknar signaturen ABBA-Frida som en sådan...
Den 15 november 1945 föddes Anni-Frid Lyngstad som dotter till norskan Synni Lyngstad och den tyske soldaten Alfred Haase. Fadern försvann ur bilden inan Anni-Frid hann födas och modern dog 1947, när dottern bara var två år. Hon växte därför upp hos sin mormor i Sverige.
Anni-Frids karrär som sångerska började tidigt. Redan som 13-åring uppträdde hon i dansband, och sjöng också jazz..
Som 17-åring, 1963, gifte hon sig med musikern Ragnar Fredriksson. De fick barnen Hans (1963) och Lise-Lott (1967). 1969 ställde Ann-Frid upp i melodifestivalen första gången med låten "Härlig är vår jord" och hennes album kom ut 1971.
Året därefter, 1972, startades bandet ABBA av framförallt Benny Andersson och Björn Ulveus, som innehöll, förutom dessa och Anni-Frid, också Agneta Fältskog.
I början gick det lite trögt för dem, men 1973 deltog de i melodifestivalen första gången tillsammans; med låten Ring Ring, som kom på tredje plats. Trots detta fick de nu ändå ett genombrott i Sverige.
Året därpå ställde de åter upp i melodifestivalen, med låten Waterloo. Med denna låt vann de inte bara i den svenska uttagningen, utan även i Eurovision song Contest. Nu fick de sitt absoluta internationella genombrott.
Därefter kom de med låtar som "Mamma Mia", "Dancing queen", "Thank you for the music", "Gimme gimme" och mycket mer. Nedan har jag länkat till när ABBA uppträdde dagen innan kungen och drottningen gifte sig.
http://www.youtube.com/watch?v=nUEfIQjEvRU&feature=related
Anni-Frid döptes i folkmun om till "Frida" och blev identifierad som den mörka tjejen i popgruppen - i kontrast till den blonda Agneta.
1978 gifte sig Anne-Frid med gruppmedlemmen Benny Andersson. Inga barn tillkom i det äktenskapet.
Efter att Agneta och Björn i bandet 1979 skilt sig (de gifte sig 1971) och det ryktades om att Anni-Frid och Agneta var ovänner bestämde sg bandet 1982 för att gå skilda vägar. Anni-Frid och Benny skilde sig året innan; 1981, så det var antagligen också en bidragande orsak.
Efter uppbrottet fortsatte Anni-Frid sjunga, oftast solo, men har också sjungit duetter med till exempel Marie Fredriksson. På 1980-talet träffade hon prins Ruzzo Reuss, som för övrigt var landskapsarkitekt. De gifte sig 1994 och Anni-Frid fick titeln Anni Frid, Prinsessan Reuss, grevinna av Plauen (på tyska: Anni Frid Prinzessin Reuss Gräfin von Plauen). Prinsen hade sedan tidigare tvillingdöttrarna Henriette och Pauline (födda 1973).
1998 omkom Anni-Frids dotter Lise-Lotte i en bilolycka och året därefter drabbades hon åter igen av sorg. Då dog nämligen maken Ruzzo i cancer, bara 49 år och Anni-Frid blev änka.
Till vänster: Anni-Frid med sin make, prins Ruzzo Reuss.
Till höger: Med styvdöttrarna Henriette och Pauline på prinsens begravning 1999.
Foton: Lars Rosengren och Krister Hansson
Numera bor prinsessan i Fribourg, Schweiz och förekommer då och då på olika evenemang i Sverige. Hon är engagerad inom miljön och god vän med drottning Silvia.
Någon skiva har hon inte släppt sedan 1996 (hon tänkte släppa en vid millenieskiftet, men det blev inte av pga makens död) och det finns inget som tyder på att hon tänker släppa en ny i framtiden. Men kanske...
Den 15 november 1945 föddes Anni-Frid Lyngstad som dotter till norskan Synni Lyngstad och den tyske soldaten Alfred Haase. Fadern försvann ur bilden inan Anni-Frid hann födas och modern dog 1947, när dottern bara var två år. Hon växte därför upp hos sin mormor i Sverige.
Anni-Frids karrär som sångerska började tidigt. Redan som 13-åring uppträdde hon i dansband, och sjöng också jazz..
Som 17-åring, 1963, gifte hon sig med musikern Ragnar Fredriksson. De fick barnen Hans (1963) och Lise-Lott (1967). 1969 ställde Ann-Frid upp i melodifestivalen första gången med låten "Härlig är vår jord" och hennes album kom ut 1971.
Året därefter, 1972, startades bandet ABBA av framförallt Benny Andersson och Björn Ulveus, som innehöll, förutom dessa och Anni-Frid, också Agneta Fältskog.
I början gick det lite trögt för dem, men 1973 deltog de i melodifestivalen första gången tillsammans; med låten Ring Ring, som kom på tredje plats. Trots detta fick de nu ändå ett genombrott i Sverige.
Året därpå ställde de åter upp i melodifestivalen, med låten Waterloo. Med denna låt vann de inte bara i den svenska uttagningen, utan även i Eurovision song Contest. Nu fick de sitt absoluta internationella genombrott.
Därefter kom de med låtar som "Mamma Mia", "Dancing queen", "Thank you for the music", "Gimme gimme" och mycket mer. Nedan har jag länkat till när ABBA uppträdde dagen innan kungen och drottningen gifte sig.
http://www.youtube.com/watch?v=nUEfIQjEvRU&feature=related
Anni-Frid döptes i folkmun om till "Frida" och blev identifierad som den mörka tjejen i popgruppen - i kontrast till den blonda Agneta.
1978 gifte sig Anne-Frid med gruppmedlemmen Benny Andersson. Inga barn tillkom i det äktenskapet.
Efter att Agneta och Björn i bandet 1979 skilt sig (de gifte sig 1971) och det ryktades om att Anni-Frid och Agneta var ovänner bestämde sg bandet 1982 för att gå skilda vägar. Anni-Frid och Benny skilde sig året innan; 1981, så det var antagligen också en bidragande orsak.
Efter uppbrottet fortsatte Anni-Frid sjunga, oftast solo, men har också sjungit duetter med till exempel Marie Fredriksson. På 1980-talet träffade hon prins Ruzzo Reuss, som för övrigt var landskapsarkitekt. De gifte sig 1994 och Anni-Frid fick titeln Anni Frid, Prinsessan Reuss, grevinna av Plauen (på tyska: Anni Frid Prinzessin Reuss Gräfin von Plauen). Prinsen hade sedan tidigare tvillingdöttrarna Henriette och Pauline (födda 1973).
1998 omkom Anni-Frids dotter Lise-Lotte i en bilolycka och året därefter drabbades hon åter igen av sorg. Då dog nämligen maken Ruzzo i cancer, bara 49 år och Anni-Frid blev änka.
Till vänster: Anni-Frid med sin make, prins Ruzzo Reuss.
Till höger: Med styvdöttrarna Henriette och Pauline på prinsens begravning 1999.
Foton: Lars Rosengren och Krister Hansson
Numera bor prinsessan i Fribourg, Schweiz och förekommer då och då på olika evenemang i Sverige. Hon är engagerad inom miljön och god vän med drottning Silvia.
Någon skiva har hon inte släppt sedan 1996 (hon tänkte släppa en vid millenieskiftet, men det blev inte av pga makens död) och det finns inget som tyder på att hon tänker släppa en ny i framtiden. Men kanske...