Johannes kungliga porträttblogg

Kung Leopold III av Belgien gick från att vara en omtyckt monark till en mycket impopulär sådan. Till slut blev läget så kritisk att han tvingades abdikera och lämna över tronen till sin äldste son.
Leopold av Belgien föddes den tredje november 1901 som äldste son till arvprins Albert (senare Albert I) och prinsessan Elisabeth av Bayern. Leopold hade tre yngre syskon; prins Charles (född 1903) och prinsessan Marie-José (född 1906), som sedermera kom att gifta sig med den siste kungen av Italien.
Kungen vid denna tid var hans fars farbror Leopold II, som bland annat gjort sig känd för att ha behandlat den dåvarande belgiska kolonin Kongo som luft. Åtta år senare dog den grymme kungen, brorsonen Albert blev kung och Leopold blev kronprins.

Den unge kronprinsen flyttade tidigt till England för att studera, men efter första världskrigets utbrott lyckades han övertala sina föräldrar om att få tränas till militär. Leopold var då endast 14 år gammal.
Efter den sex månader långa utbildningen började han på anrika Eton College i England och 1920 inledde han sin tvååriga utbildning på militärhögskolan.

Resorna skulle inte ta slut där. Sedan den belgiska staten 1909 övertagit styret över Kongo från Leopold II, var det kronprinsens plikt att besöka kolonin. Upplevelsen var allt annat än positiv och kronprins Leopold kunde, med rätta skall sägas, rikta skarp kritik mot det egna landets behandling av Kongo och dess folk.
Officiella besök i USA och Egypten hann kronprinsen också genomföra, innan det blev dags för äktenskap...

Den fjärde november 1926 gifte han sig med prins Carl av Sveriges (Gustaf V:s bror) yngsta dotter; prinsessan Astrid. Vigseln var borgerlig och mycket uppmärksammad, inte bara i Belgien och Sverige, utan i stora delar av världen. De fick barnen prinsessan Josephine Charlotte den 11 oktober 1927, prins Baudoin den 7 september 1930 och Albert den 6 juni 1934.

Astrid blev snabbt mycket omtyckt, därför att hon uppträdde så "vanligt". Hon handlade i mataffärer, där hon kunde gå fram och prata med vem som helst, trots sin blyghet. Leopold fick också sin beskärda del av folkets popularitet, men det sägs att han var avundsjuk på sin hustru; till skillnad från henne blev han ju aldrig folkkär.
Den 18 februari 1934 omkom hans far, Albert I i en klättringsolycka och Leopold kröntes till kung ett par dagar senare. Leopold fick konungatiteln Leopold III. Parets popularitet (i synnerhet Astrids) ökade om möjligt ännu mer. Det var ett ungt kungapar, men de hade ändå lyckats få tre barn (varav två pojkar, vilket var det som räknades) och därför säkrat tronföljden.
Den unga familjen var måna om de släktbanden och kungen kom sina svenska svärföräldrar mycket nära. De tre barnen fick således, trots avstånden till sina svenska släktingar, träffa dessa relativt ofta.

Det belgiska folket såg fram emot att behålla detta kungapar i många år, men så blev det inte.

På sensommaren 1935, alltså året efter Leopolds kröning, var paret i Schweiz på semester. De var på väg från deras villa i Küssnacht och skulle åka till Alperna på en utflykt med bilen. Leopold körde och Astrid höll i kartan. Plötsligt slängde Kungen en blick på kartan och förlorade samtidigt kontrollen över bilen. Den åkte av vägen och in i ett träd vid sidan av. Astrid slungades mot trädet och avled direkt. Kungen klarade sig utan några större skador.
Det blev stor landsorg i Belgien, där Drottningen nästan var helgonförklarad. En miljon människor följde med Astrid i begravningskortegen. Inte lindrades sorgen heller av att Drottningen endast blev 29 år. Bara den äldsta av barnen, prinsessan Josephine-Charlotte var stor nog att förstå vad som hade hänt.

Den 11 november 1941 gifte den 40-årige kungen om sig med engelskan Lilian Baels. Lilian blev inte drottning, utan fick istället titeln prinsessa. Året därefter föddes parets första barn Alexander (den 18 juli 1942). I samband med bröllopet rasade Leopolds popularitet.
-Ska han gifta sig nu mitt under andra världskriget där övriga Belger har det svårt? Löd den vanliga uppfattningen.
Han vägrade också lämna Belgien under kriget och lät tyskarna överta landet. Han och hans familj skickades därför till Tyskland, där de satt i fångenskap. Leopolds yngre bror prins Charles av Flandern valdes till regent i hans ställe.
1945, när kriget var över, befriades den kungliga familjen, men tordes på grund av impopulariteten inte flytta tillbaka till hemlandet, utan bodde istället i Schweiz i några år, men sedan såg han det som sin plikt att återvända till Belgien. Året var 1950 och det var inte glädjerop som mötte honom där hemma, tvärtom. Det skapades ett tryck på honom att abdikera och 1951 gjorde han det och överlät tronen till äldste sonen Baudouin. Vid denna tid fick han sina två sista barn med Lilian: Marie Christine den 6 februari 1951, samt Marie Esmeralda, född den 30 september 1956.

1953 gifte sig kung Leopolds äldsta dotter Josephine-Charlotte med den blivande storhertigen Jean av Luxemburg och året efter fick de sitt första barn, Leopolds första barnbarn Marie-Astrid. De fick också barnen Henri (den nuvarande storhertigen, född 1955), Jean och Margaretha (1957) och Guillaume (1963).
1960 gifte sig Leopolds äldste son, den vid denna tid kung Baudouin med spanjorskan Fabiola de Mora y Aragón. Paret fick inga barn.
1959 gifte sig Leopolds tredje son (den nuvarande kungen i Belgien) med donna Paola Ruffo di Calabria. De har barnen Philippe (den nuvarande kronprinsen i Belgien, född 1960), Astrid (1962) och Laurent (1963).  

Av sina tre barn från andra äktenskapet fick han endast uppleva dottern prinsessan Marie Christines bröllop med Paul Drucker, som pinsamt nog bara varade i 40 dagar.
Hon gifte 1989 om sig med krögaren Jean Paul Gorges. Äktenskapet är barnlöst.
Sonen prins Alexander gifte sig 1991 med Léa Wolman, gift och skild två gånger tidigare och med två barn sedan tidigare.
Yngsta dottern prinsessan Maria Esmeralda gifte sig 1998 med forskaren Salvador Moncada. De har barnen Alexandra (född 1998) och Leopoldo (född 2001).

Leopold avled den 25 september 1983, 81 år gammal. Först efter döden fick han sin upprättelse, genom stora hyllningar av sitt folk.