Hagasessans favoriter
Prinsessan Margaretha fick vid sitt bröllop en alldeles egen tiara. Men ett av de smycken hon har återanvänt vid ett flertal tillfällen är i stället ett helt annat och tillhör Bernadottestiftelsen...
I 20-årsåldern använde kungens äldsta syster mestadels den för prinsessan och hennes systrar specialtillverkade 4-knappstiaran, samt det aquamarindiadem som prinsessan Madeleine ibland bär och den diamanttiara som i dag finns i prinsessan Désirées ägo.
När prinsessan Margaretha gifte sig fick hon ett diadem med blå topaser, enligt vissa kallat Aquamarinkokoshniken, som hon nästan uteslutande använde vid de fåtal officiella tillställningarna hon efter sitt giftermål närvarade vid, exempelvis de danska prinsessornas och prinsessan Christinas bröllop.
På galasoarén på operan i Stockholm den 18 juni 1976, kvällen innan broderns bröllop med Silvia Sommerlath anlände Margaretha, mer majestätisk än någonsin, i Drottning Sofias briljantdiadem på huvudet och om halsen syntes Ametistgarnityret (se stora bilden), som hon faktiskt skulle komma att använda 30 år senare - på kungens 60-årsmiddag - som tiara (lilla bilden).
Garnityret sägs ursprungligen ha tillhört Napoleon - och fungerade då som ett halssmycke. Därefter har det vandrat via prinsessan Augusta av Leuchtenberg till dottern Josefina, som 1823 gifte sig med kronprins Oscar, sedermera kung av Sverige - och Ametistganityret var just i Sverige!
Ytterligare en pampig tiara skall nämnas och det är Stråldiademet, som kom till Sverige med Gustaf V:s hustru, Victoria av Baden. Denna använde prinsessan Margaretha vid det brittiska statsbesöket 1983, då samtliga Hagasessor var närvarande.
Just Stråldiademet är ett av de diadem som flest av de svenska kungligheterna burit - åtminstone åtta stycken har använt smycket.
Margarethas privata Aquamarinkokoshnik har vi dock inte sett röken av på mycket länge, och rykten gör gällande att den är såld för många år sedan. Dock bar prinsessans dotter, Sybilla, en liknande tiara på sitt bröllop år 1998, men av allt att döma är det endast en mindre kopia...
