Monarkin består, men föremålen växlar
Vad svenska kungligheter bör ha för egenskaper är en fråga som verkligen har ändrat form genom åren. 
I Sverige står i dag kunskap högt i kurs. Det visar inte minst media prov på, med så många "experter" som anlitas och till leda analyserar alla tänkbara nyhetshändelser. Det faktumet återspeglas, som alltid, i vårt kungahus, där till exempel prins Daniel ibland anges som en sämre representant för landet, eftersom han inte har någon akademisk utbildning. Att han vidare presterat mindre bra på ett högskoleprov i ungdomen slår, enligt vissa debattörer, högre än att han tar sitt uppdrag som prinsgemål på största allvar.
För bara fyrtio år sedan var det ingen sjävklarhet att efter grundskolan vidareutbilda sig, vilket gör att den dåvarande Kungen, den intellektuelle Gustaf VI Adolf, knappast sågs som ett ideal - något han säkerligen skulle göra i dag. Han möttes visserligen med en stor respekt för sina stora kunskaper inom vitt skilda områden och åtnjöt en stor popularitet, men utgjorde som sagt ingen norm för en kung, än mindre återspeglade samhället i övrigt.
Under Gustaf Adolfs kronprinstid accentuerades vikten av manliga kungligheter som stora militärer, vilket passade honom illa. Dagens Nyheter, som väl aldrig har varit särskilt rojalistiska, skrev:
"Vem är han, den bålde militären, som rusar fram i spetsen för svenska hären, som föga fäster sig vid maskingevären och räknar artillerield till de enklare besvären? [...] Vem är han som, när det nu en gång skall vara, beslutat att inte på krutet spara - men som kanske hällre grävde i vikingars grifter än imiterade deras vilda bedrifter och trivdes bättre i de olympiska kretsarna än bland de närgångna bajonettspettsarna? Vem är han som nyss, med ära fallen, strax åter stod upp att ge fienden på skallen - bevisande att segern finns där tron finns?
Vem, om ej Sveriges Rikes Kronprins!"
Så, monarkin består alltjämnt, men föremålen för omvärldens krav växlar. Det gäller bara att kunna anpassa sig.
